Men lika omöjligt som det är att komma ihåg namnen, lika viktigt är det att de lagar och regler som kommer till föjd av besluten blir bra.
Den här gången kallas beslutet LULUCF och handlar om att bokföra hur markanvändningen i ett land förändras. Det finns två anledningar till detta. Dels för att upptäcka avskogning, och dels för att bokföra hur mycket koldioxid som binds i skog och mark. Det är viktigt. Varje år försvinner skog motsvarande en tredjedel av Sveriges yta i utvecklingsländerna på grund av bränder och omvandling av skog till jordbruksmark.
Skogen är en kolsänka som till viss del tar upp det koldioxid vi släpper ut i atmosfären. Med en ansvarsfull skogspolitik kan vi maximera skogens potential som kolsänka och genom att byta ut koldioxidintensiva material som stål och betong mot trä kan vi minska vår klimatpåverkan ytterligare. På sikt kommer förändrad markanvändning sannolikt att ingå i EU:s klimatmål. Sverige kan då tillgodoräkna sig skogens upptag av koldioxid i det nationella utsläppsmålet.
Samtidigt är det angeläget att undvika att EU bakvägen börjar reglera vår skog och försöker skapa en överstatlig skogspolitik. EU får inte använda denna viktiga överenskommelse för att ta sig nya friheter. Skogspolitiken är och ska vara nationell. Svensk skog är varken spansk eller grekisk . Varken trädslagen, storleken på skogarna eller den politik som krävs för att sköta och utveckla skogen är densamma. Om EU försöker tvinga in all skog i hela EU i en gemensam politik blir resultatet dåligt för alla.
Däremot är det viktigt att vi har en klimatpolitik som är global. För utsläppen påverkar oss lika mycket oavsett var de sker. Men det får inte förstöra det lokala. I EU-kommissionens ursprungsförslag fanns krav på förvaltningsplaner för skogsbruket som skulle granskas och godkännas av EU. Det skulle tveklöst vara första steget mot att ge EU möjligheten att diktera villkoren för skogsbruket. Jag protesterade mot detta och fick lyckligtvis gehör för att vi inte ska ha några nya handlingsplaner för skogsbruket i Europa. Fler administrativa pålagor ger inte en bättre skogspolitik. Men aktiva skogsägare som tar ansvar för sin skog gör det.
undefined