Avskjutningen skulle ske under begränsade tider där tjur, ko, och kalv skulle få skjutas efter att jägaren genom ett telefonsamtal försäkrat sig om att det fortfarande fanns någon hjort kvar att skjuta. Skjuten hjort skulle anmälas och avgift betalas. Byråkrati och administration frodas.
Kronhjorten är mycket svår att jaga. Tillsammans med alla de restriktioner och bestämmelser som kringgärdar jakten är det ett mycket litet antal jägare som gör sig besväret att överhuvudtaget gå till skogs för att jaga hjort. Älgjakten störs och förstörs ofta av hjort. Hundarna jagar hjort i stället för älg.
Svenska Jägareförbundet har gett ut information om hjortens reproduktion. 20 procent bör årligen skjutas för en jämn numerär.
Efter sex års jakt "enligt plan” kan följande konstateras:
Inget år har den planerade avskjutningen uppnåtts. Under sex år har skjutits 40 hjortar totalt. Hjortarna har ökat från 200 till 563.
Om tolv år kommer vi att ha dryga 3 000 hjortar i vinterstam inom kronhjortskötselområdet. Det är inte hjortförvaltning, det är köttproduktion.
Är denna situation bekant för viltförvaltningsdelegationen och länsstyrelsen som har att övervaka vad som sker med viltet?
I länet diskuteras nu bildande av kronhjortskötselområden. Alternativet är en allmän jakt.
Kronhjorten är en lika svår skadegörare på gran som älgen är på tall. Gemensamt hotar de den resurs som bär upp näringslivet i länet och landet.
Vem ska i framtiden bära ansvaret för detta?
undefined