Jag skräms istället av att fackliga avtal och administrativa regler anses vara viktigare än sunt skogsförnuft. Här delar fack och arbetsförmedling omdömeslöshet med den skadade skogsarbetaren.
Jag är engagerad i ett socialt företag (Macken i Växjö) som bland annat haft en skogsröjarutbildning för människor som står utanför arbetsmarknaden, både svenskar och invandrare. Min viktigaste reflexion i samband med den verksamheten har varit: Måtte de oerfarna skogsarbetarna ha en ansvarsfull handledare.
Av tre skäl menar jag liksom projektledare Arne Svensson att skogsarbetaren ifråga, trots sitt fysiska lidande, borde fråntas sin ledaruppgift, rentav avskedas/omplaceras. För det första därför att han tydligen på grund av slarv eller av ren bekvämlighet inte haft vett att skydda sig själv. För det andra därför att han som arbetsledare för 26 andra skogsarbetare borde ha varit en förebild inte minst i skyddsfrågor. För det tredje därför att han i sin ledarroll borde använt sin tid till att leda och instruera sina arbetskamrater, inte till att själv såga.
Som egenverksam skogsägare sedan 15 år betrakta jag mig fortfarande som en amatör och använder därför en motorsåg med ett relativt kort svärd som duger väl till röjning och gallring. Jag anser mig helt enkelt inte kompetent nog att handskas med ett längre svärd. Att som skogsarbetaren ifråga skylla olyckan på att han gått från långt till kort svärd låter för mig därför absurt. Men han kanske trodde att nu hade han en leksak i sina händer.
undefined