Erik nära mista livet när traktorn gick till botten
Det började som ett vanligt bärgningsuppdrag och slutade – lyckligt. Däremellan hann Erik Sundin med en vända till botten av Orsasjön och tillbaka.
Det var en kväll i januari som Erik Sundin blev ombedd att hjälpa till att dra loss en mindre traktor som kört fast på isen på Orsasjön, precis nedanför gården. Han lånade dottern Malins 5,2 ton tunga John Deere, som normalt används i lantbruket på mjölkgården Näset.
– Jag var lite tveksam, berättar Erik Sundin.
Isen var dock mätt till 45 centimeter och traktorns breda däck borde fördela trycket väl. Dessutom uppgav de nödställda – som var ute för att ploga sjöns skridskobana – att vattendjupet bara var någon meter i närheten av en liten ö.
Men en bit in i räddningsuppdraget gick något snett, trycket på en enskild punkt blev för högt och isen brast. Erik Sundin fällde snabbt ner frontlastaren för att ta spjärn mot bottnen – som ju bara skulle vara någon meter ner.
Det visade sig dock vara djupare än så. Och Erik Sundin satt kvar i traktorhytten som långsamt vattenfylldes under färden ner mot bottnen. Cirka nio meter senare var det kolmörkt inne i traktorn.
Märkligt nog greps Erik Sundin aldrig av panik.
– Nej, jag vet hur man ska göra så jag satt helt lugnt och väntade. Jag var mest rädd för att jag inte skulle hitta upp ur vaken, berättar han.
När ett fordon hamnar under vattnet gör skillnaden i tryck mellan den luftfyllda kabinen och vattnet runt omkring att dörrar och fönster inte går att öppna. Det gäller därför att vänta till trycket jämnats ut – det vill säga tills kabinen vattenfyllts – innan man försöker ta sig ut.
Det var precis vad Erik Sundin gjorde. När traktorhytten fyllts med vatten sög han i sig den allra sista luften, satte axeln mot bakrutan och tryckte sig ut. Efter två simtag fångades han upp av strömmen som bildades av den is som traktorn dragit med sig ner och som också var på väg upp till ytan.
– De som stod på iskanten berättade att det kom som en fontän av is och mitt i alltihop kom pappa upp, berättar Malin Sundin, som skriver om sina känslor efter dramat i sin
Någon kyla kände aldrig Erik Sundin under de minuter som dramat pågick. Däremot fick han efteråt problem med en arm och en axel som förmodligen fick sig en smäll av isflaken under simturen upp mot ytan.
Erik Sundin är nu i färd med att återhämta sig genom att köra hästkaravan till norska Röros. Land Lantbruk når honom på telefon, med klingande hästbjällror i bakgrunden. I efterhand ångrar han att han körde ut på isen.
– Man är ju glad att man lever. Samtidigt är man lite sur på sig själv.
undefined