Många diken på svenska åkrar är gamla och dåligt skötta och inte anpassade för klimatförändringar eller förändrade vattenflöden. Det ökar risken för erosion och övergödning.
Spara pengar
Nu har forskare från SLU testat en metod som ska hjälpa bönderna att bedöma hur dikena ska underhållas. Med rätt insats på rätt ställe kan lantbrukaren spara pengar och samtidigt göra en insats för miljön.
Ingrid Wesström och Abraham Joel, forskare vid SLU, har provat en metod som ska förenkla underhållet. Metoden har utvecklats vid University of Minnesota i USA och kallas Madras-metoden. Genom att först gå längs diket och poängbedöma det enligt vissa kriterier kan markägaren se var det finns problem som behöver åtgärdas.
– Det är inte alla som gör det innan man börjar med underhållet av ett helt dike. Framför allt sparar det här pengar på lång sikt, säger Ingrid Wesström i ett pressmeddelande.
Vid besiktningen kontrolleras kanternas stabilitet, om det förekommer erosion, ytavrinning, ras, grundvattenläckage eller sedimentering på botten av diket. I studien granskade forskarna tre dikessystem i Uppsala och Köpings kommuner. Undersökningen visade att dikena blivit både bredare och djupare, men att de på vissa ställen blivit grundare av sedimentering.
Datorsimulering
Ingrid Wesström och Abraham Joel har också arbetat med datorsimuleringar och metoden Hec-ras för att bedöma dikenas förmåga att leda undan vatten. På så sätt kan forskarna förstå orsakerna till att dikena är instabila och hur man ska åtgärda problemen. Forskarnas slutsats är att Madras-metoden är ett enkelt verktyg för att snabbt bedöma dikets kvalitet och att Hec-ras-simuleringar är ett bra komplement för att göra en mer noggrann analys. Mjukvara för Hec-ras kan laddas ned gratis från nätet för privat bruk, men för att kunna använda modellen krävs att man kan mata in vissa data.