En stark äganderätt ger ett starkt samhälle
På söndag avgör svenska folket vilken politik vi ska ha de kommande fyra åren.
Oavsett valutgång känns det som om flera års tålmodigt arbete kring de gröna näringarnas politiska villkor äntligen börja bära frukt. Tillräckligt många partier har nämligen flaggat för att Sverige behöver både en livsmedelsstrategi och ett nationellt skogsprogram.
Ett sätt att fånga förändringen är den känsla som infinner sig efter politikerveckan i Almedalen. 2012 var skogen ett stort problem, och det var hårda diskussioner om rödlistade arter och om Ojnareskogen. 2013 talades det om skogens möjligheter och Preem marknadsförde skogen som Sveriges nya oljekälla. Under årets Almedalsvecka medverkade jag på flera seminarier om hur den svenska skogen konkret kan bidra till att ställa om till ett biobaserat samhälle. Skogsbruket har gått från problem via möjlighet till att bli en viktig del i omställningen. Frågan är alltså inte om utan hur det ska gå till.
Vi har nyligen upplevt den svåraste skogsbranden i Sveriges moderna historia. Räddningsarbetet visade än en gång på styrkan i civilsamhället när det verkligen gäller. Här finns så många vardagshjältar som gjort stora insatser under ytterst svåra förhållanden. De är värda allas vår uppskattning. Även samhället gjorde sin del och jag sätter stort värde på den konstruktiva dialog vi fört med regeringens företrädare kring statens insatser för att lindra effekterna av brandens härjningar för de berörda skogsägarna. Det här är ett bra exempel på Sverige när det är som bäst. När civilsamhället och staten hjälps åt att hantera en svår situation.
I den efterföljande debatten har det förts fram tankar om att branden var en effekt av gällande skogspolitik som bygger på frihet under ansvar och en för stark äganderätt. Receptet mot detta skulle då vara en mer detaljerad skogsvårdslag och svagare äganderätt. Jag menar att det är precis tvärt om.
En stark äganderätt ger starka, stolta och oberoende människor som utan tanke på egen vinning hjälper varandra när liv och egendom hotas. Man sitter inte och väntar på direktiv från någon myndighet utan löser det som behöver lösas där och då. Försvagar man äganderätten så försvagar man också människors vilja att ta ansvar. En stark äganderätt spridd på många människor ger ett starkt civilsamhälle och vice versa.
Min röst på söndag går till den som tror på och jobbar för en stark äganderätt och de gröna näringarnas nyckelroll i omställningen till ett biobaserat samhälle.
undefined