Debatten hettade till ytterligare när landsbygdsminister Erlandsson gav en helt annan syn på verkligheten.
Ur ett liberalt perspektiv vill jag istället för att hamna i miljö- eller produktionshörnet fokusera på hur vi uppnår en bättre balans mellan dessa båda mål.
Jag hoppas därför att dessa debatter inte ska bidra till låsningar utan tvärtom leda till en mer initierad dialog mellan berörda myndigheter, näring, miljöorganisationer och politiker.
Miljömålsberedningen har just påbörjat sitt arbete att uppnå miljömålen med bäring på skog och mark.
Att skogen har en mycket stor betydelse för svensk ekonomi och i hög grad skapat vår ekonomiska välfärd råder ingen tvekan om. Av Sveriges export kommer drygt tio procent från skogen. Skogsindustrin tillhör en av landets viktigaste branscher. Skogen är dessutom ett gemensamt rum för rekreation, friluftsliv, jakt och naturupplevelser och har stor betydelse för turism och upplevelseföretag.
Det blir en tuff uppgift för Miljömålsberedningen att få fram rätt balans mellan miljö- och produktionsmålen, liksom att bli eniga om svenska åtaganden till följd av Nagoyamålen.
Som liberal har jag stor tilltro till den enskilde skogsägaren. En skogsägare borde få förvalta den skog hon äger, inom lagens ramar, på det sätt som hon finner bäst. Staten ska begränsa äganderätten bara där det finns nationella intressen, som naturvård, miljö och människors hälsa. Men staten ska aldrig gå in och detaljstyra vad en ägare ska göra i sitt företag. Det är intressant att påminnas om att innan ädelskogslagen infördes 1984 fanns en slutavverkningsskyldighet där värdefulla ädellövskogar avverkades. Enskilda skogsägare, som önskat ta ett större miljöansvar i skogen har begränsats. Det är inte rimligt. Devisen "Frihet under ansvar" borde gälla fullt ut.
Jag anser dessutom att det nu kan vara ett tillfälle att se över myndighetsstrukturerna för ökad myndighetssamordning och skapande av klara gränser mellan rådgivning och tillsyn. Samt att också förtydliga den svenska skogslagstiftningen.
En lagstiftning som ska upprätthålla en väl fungerande generell hänsyn får inte vara tandlös eller svårtolkad.
Ska skogen framgent kunna bidra till vårt lands välstånd, vara en koldioxidlagrare och samtidigt säkerställa den biologiska mångfalden och de livsviktiga ekosystemtjänsterna krävs en större samsyn kring skogens olika värden och en vilja till dialog.
undefined