I USA är revolutionen redan igång, pådriven av finanskrisen. Med stor sannolikhet kommer gårdsstöden till de amerikanska jordbrukarna att fasas ut i den nya långtidsbudgeten, Farm Bill, som kongressen ska anta när presidentvalet är överstökat. USA sätter då punkt för en 15 år lång period då direktstöden har varit en viktig inkomstkälla för landets lantbrukare – i synnerhet för odlare av majs, vete och soja i de vidsträckta spannmålsbältena.
Trots att Barack Obama och Mitt Romney står på ljusårs avstånd ifrån varandra i frågor som rör skatter och statliga regleringar så är de eniga om just detta – att staten inte ska subventionera bönder med inkomststöd som betalas ut oavsett marknadens svängningar.
Det handlar inte om tomma reformlöften från presidentkandidater som till sist riskerar bakslag i kongressen, vilket så ofta hänt förr. Ställda inför tvånget att sanera statsfinanserna tog den demokratiskt styrda senaten redan i somras beslut om att lägga om jordbrukspolitiken. Budgeten dras ned, men framförallt reduceras stöden till ett skyddsnät. Att garantera bonden ett lägsta pris kan sägas vara en återgång till den jordbrukspolitik som tidigare gällt i både USA och EU. Kongressens andra kammare, det republikanskt dominerade representanthuset, väntas följa denna linje.
Hur påverkar detta då svenska bönder? Kanske inte alls, under de allra närmaste åren. För i EU-kommissionens förslag till ny jordbruksreform 2014 finns ju gårdsstöden kvar. Men ser man bakåt i historien så är det ofta USA som har varit arkitekten bakom jordbruksstödens utformning. Och med en viss fördröjning har EU tagit efter.
Det var amerikanerna som i 1996 års Farm Bill först genomförde idén att frikoppla stöden från kravet på produktion, en modell som EU anammade med hull och hår år 2003, med inlåsning av mark och försoffning som oönskade bieffekter. USA ser nu istället fördelar med att sätta ett golv för priserna, vilket även ger större möjlighet att hålla budgeten nere.
Som de två elefanterna i jordbruks- och handelspolitiken har EU och USA beskrivits. När andra länder kräver frihandel och slopade jordbrukssubventioner sluter de ofta leden. De har tillsammans försvarat direktstöden till bönderna.
Det blir svårare för EU att i framtiden ensam ta striden för gårdsstöden.