I manuset var rubriken den från 2011 "Glömde ni fråga arbetsmiljöforskarna", eftersom det är forskarnas medverkan det gällde. Tyvärr gav Land Lantbruks redaktion inlägget den mer provokativa titeln "Säkert Bondförnuft inget lyckat projekt". Redaktionen bytte också i den publicerade texten ut mitt ord forskningsprojekt mot ordet projekt, Jag hade i följebrev betonat att jag talade om projektet som forskningsprojekt inte som upplysningskampanj. Genom redaktionella strykningar i mitt manus, till exempel i avsnittet om teknisk utveckling, störtbågen och MVM- blandaren blev inlägget rumphugget.
I
Hade styrgruppen och de två skrivande herrarna haft bättre minne, varit mer pålästa och visat prov på lite intellektuell hederlighet hade de erinrat sig att jag tidigt, som antytts ovan, vid projektets början helt objuden(!) och stödd på kända forskningsresultatredovisade mina tvivel (Land Lantbruk 33 2011). Jag gav också ett par goda råd. I repliken (Land Lantbruk nummer 35 2011) förmodades jag ha missförstått den litteratur jag refererade till!
Nu, år 2015, har styrgruppen valt att i stort bortse från sakfrågan och i stället framställt mig som en överårig, "ond", inaktiv före detta forskare etcetera, som fortfarande visserligen har "rätt att tycka" men vars omdöme man måste bortse från. Jag har inte heller begripit att olyckstalen "fluktuerar mellan åren" etc. Jag förbluffas, efter nästan 60 år som forskare.
Det var känt att Säkert Bondförnuft har problem men inte att de var så allvarliga som kommer fram här. Nu tar man i ett avslöjande och motsägelsefullt utfall mot min person till ord och vändningar som balanserar på gränsen till ärekränkning! Man undrar i sina mörkaste stunder vilka kriterier utöver ålder etc. man måste uppfylla för att utan redaktionens rödpenna och "styrgruppers" förolämpningar" få delta i seriösa debatter om forskning i den gröna sektorn. Född på landet kanske, blåögd.....?
Till slut: Jag vägrar tro att styrgruppen för Säkert Bondförnuft, när den besinnat sig, helhjärtat står bakom inlägget " Lantbruket kan bli ett föredöme inom arbetsmiljöområdet". Så illa kan det inte vara med omdömet inom LRF:s hittills största, dyraste och mest ambitiösa arbetsmiljöinsats (som vi ju alla hoppas så småningom ska lyckas fullt ut). En olycka händer så lätt. Särskilt då man är stressad och frustrerad slutar man tänka sunt och tar onödiga risker. Jag vill därför, tills vidare, tyda allt till det bästa och i föredömlig lutersk anda se styrgruppens inlägg som ett olycksfall i arbetet.
undefined