Vi borde dra en stor suck av lättnad över att vårt land redan är tillräckligt uppodlat, för med nuvarande lagstiftning hade ingen mänsklig etablering kunnat ske i någon större omfattning då vi hade dött i väntan på nödvändiga tillstånd för att få odla.
Kanske en aning raljant, och jag vet att det råder andra tider nu – men likväl..... Den lika "miljöfarliga" som livsnödvändiga verksamhet vi bedriver har fått en slagsida där riskerna getts proportioner som ofta är rent löjeväckande. Många saker som av de allra flesta bönder ses som fullständigt självklara har i denna nya riskfyllda tid problematiserats till byråkratiska utvecklingshinder som har mer karaktär av hinder än av någon form av utveckling över huvud taget.
Jag får tyvärr alltför ofta samtal från drabbade bönder som mött dessa hinder av uppförstorade bagateller. Nu senast var det en som odlat upp ett liten åkerlapp – en gammal åker som naturen själv hade skött sedan 1960-talet. Detta torde i de flestas ögon ses som en välgärning, kulturgärning och miljöinsats av stora mått, men icke.
Efter samtal med Skogsstyrelsen höggs det rent, stubbar bröts upp och lika självklart grävdes de gamla handgrävna dikena runt åkern upp med maskin. Förutom att det denna gång krävdes tillstånd, anmäldes själva djupet av diket till polisen. En myndighetsperson hävdade alltså att ett meterdjupt dike var för djupt och ärendet hamnade sedan hos polisen för utredning.
Jag undrar i mitt stilla sinne hur polisen skall utreda vilket dikesdjup som är det rätta? Även om man från polisens sida skulle gå till botten med brottsutredningen, finns det nog bara en som vet var dikesbotten ska vara. Den som verkligen vet något om tidigare djup, funktion, avvattningsbehov eller i övrigt känner till odlingsbetingelserna – det är ju bonden själv. Det framstår som smått absurt att den ende sakkunnige i frågan är anklagad för miljöbrott inom sitt eget expertområde.
Vad är syftet med att struntsaker och självklarheter blir till problem, miljöbrottsutredningar, utvecklingshinder och handlingsförlamning i ett land där man skriker efter arbetstillfällen och en flitig bonde vill bli ännu duktigare? Jag kan mycket väl tänka mig mångdubbelt större miljöskador och miljörisker än vådan av 20 centimeter hit eller dit på ett dikesdjup, men kanske behöver man bättra på någon statistik? En bonde har klokt tagit till sig ordspråket som tidigare alltid lovat framgång – "gräv där du står", och polisen står inför en meningslös brottsutredning som mest troligt bara kan ge ett svar – att man helt enkelt har tagit sig vatten över huvudet...
undefined
undefined