Embryotransfer viktig nyckel för den svenska dorpern

Bordercollien Nic smyger beslutsamt ut i hagen på Mörkö, sex mil söder om Stockholm. Siktet är inställt på en liten grupp vita tackor, något färgkorrigerade av mildhöstens leriga markförhållanden.

Tackorna är av rasen vit dorper och ägaren heter Anneli Wallin.

– De är lite roliga, precis som getter. Om det händer något i fårhuset står de alltid längst fram och kikar, säger hon.

Tidigt 2010 inträffade två historiska händelser i Fårsverige. Det introducerades en helt ny ras och det skedde genom titthålskirurgi, trots att metoden inte är tillåten i Sverige.

Svenska Ina Eriksson hade flyttat hem från Kanada och

Lätta lammningar

I dag finns omkring 200 renrasiga djur i landet och dorpern har fått en egen förening, där Anneli Wallin är kassör.

– Det är många fördelar med dorper. Jag har inte haft några lammningsproblem alls. Har du en tacka som har lammat på förmiddagen är lammet uppe och kör krumhopp på eftermiddagen, säger hon.

Arbetet med att vidareutveckla dorperaveln i Sverige ligger nu på de uppfödare som köpt avkommor från Ina Eriksson. Själv har hon flyttat hem till Kanada.

Ina Erikssons tanke var att ha kvar sin svenska besättning. Men i stället försöker hon rädda företaget från likvidation, samtidigt som hon har polisanmält sin tidigare samarbetspartner.

– Jag hade alla tankar på att fortsätta med dorpern. Men jag kan inte, jag försöker undvika en likvidation, säger Ina Eriksson som nu dragit i gång en satsning i Kazakstan tillsammans med en lokal affärsman.

– Vi kör på. Vi är några eldsjälar som gillar våra djur. Så vi har börjat titta på samarbetspartners för köp av semin och embryon, berättar Lisette Fritzon, ordförande i Dorperföreningen.

Viktigt med nytt blod

I augusti planeras en seminkurs i samarbete med Fårhälsovården och förhoppningen är att kunna inseminera i höst. Så småningom vill dock Dorperföreningen återuppta verksamheten med lapraskopisk inläggning av embryon.

– Vi får helt enkelt se oss omkring och höra med andra europeiska uppfödare hur de gör. Jag tror att Jordbruksverket hellre ger dispens för lapraskopi än för import av livdjur, säger Lisette Fritzon som också menar att djurens höga värde motiverar kostnaden för att dra i gång ett embryoprogram.

Under tiden hoppas Dorperföreningen kunna knyta samman de som har baggar med helt egna blodslinjer så att uppfödarna kan byta avelsmaterial med varandra.

– Det är ingen panik, det ska nog lösa sig. Men på sikt måste vi få in semin eller embryon om det är möjligt, säger Lisette Fritzon.

Så, hur går det då för dorpern i Sverige? Lisette Fritzon upplever efterfrågan för såväl liv- som slaktdjur som god.

– Vårt slakteri har till och med ringt och frågat vad det är för fina djur och sagt att de vill ha fler.

Bra korsningsfår

Anneli Wallin upplever dock att intresset för livdjur av den vita dorpern har gått lite trögt.

– Jag hade en förhoppning om att köttproducenterna skulle se den vita dorpern som ett alternativ till texeln. Så har det inte blivit riktigt, säger hon.

Själv har hon en tanke om att korsa dorper med leicester och sedan lägga en vit dorper på det. På så vis skulle hon kunna få trekorsningseffekten, med hög tillväxt, samtidigt som köttet blir 75 procent dorper.

– Det är få som har råd att köpa in och föda upp renrasiga djur. Det är som korsningar man ska ha dem, tycker Anneli Wallin.