Egen fri vilja – bättre än tvång

Det så kallade Komet-programmet har sedan 2010 genomförts som försöksverksamhet i fem olika områden i landet. Arbetssättet innebär att skogsägarna själva tar initiativ till att värdefulla skogar avsätts för naturvårdsändamål.

Försöket har varit mycket lyckat och Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket vill nu utvidga metoden till hela landet som ett komplement till traditionellt områdesskydd. Myndigheterna har också fått i uppdrag av regeringen att årligen rapportera hur arbetet med att införa metoden över hela landet går.

Detta är mycket glädjande. Jag tror det är nödvändigt att ta vara på skogsägarnas eget intresse för att naturvården ska ses som något positivt. Att skapa, utveckla och bevara naturvärden i skogen kan vara en möjlighet, och inte något som, mot markägarens vilja, hindrar henne från att bruka skogen.

Det finns dock en fara med synsättet att Komet bara ska utgöra ett komplement till traditionellt, tvingande områdesskydd. För att Komet ska få den önskade effekten krävs att de områden skogsägare frivilligt vill avsätta tydligt prioriteras före tvingande skydd.

Särskilt angeläget blir detta om man väger in att Skogsstyrelsen kan registrera nyckelbiotoper i samband med att man besöker Komet-objekten i fält. Om skogsägare som erbjuder sin mark för formellt skydd riskerar att få den klassad som nyckelbiotop utan att den prioriteras för skydd, kommer förtroendet för Komet-arbetet helt att urholkas. Eftersom knappast några virkesköpare tar emot virke från nyckelbiotoper finns nämligen risken att ett markägarinitiativ till myndigheten resulterar i en död mans hand över marken - utan ersättning. En absolut förutsättning för ett lyckat Komet-arbete är därför att de nyckelbiotoper som registreras vid markägarinitiativ också prioriteras för skydd.

Samtidigt väntar många skogsägare i dag på ersättning för reservat och andra avsättningar som inte färdigbildats. Ofta tar dessa processer många år, vilket kan innebära en orimlig situation för skogsägare som inte får ersättning. Dessa markägare är därför de som måste prioriteras allra högst när naturvårdsresurserna ska fördelas.

När nu Regeringen avsätter mer pengar till naturvård finns goda förutsättningar att ge skogsägare en mer positiv bild av naturvårdsarbetet. Det förutsätter att påbörjade reservatsärenden fullföljs och värdefulla områden som skogsägare själva tar initiativ till tas om hand, innan nya avsättningar påbörjas.

undefined

undefined