”Dyra stallbyggen hotar mjölknäringen”

Magnus Palmgård, affärsrådgivare på LRF Konsult i Vimmerby och tidigare VD för Östgötamjölk, spår ett stålbad för mjölknäringen. Han är kritisk till hur branschen blundar för, i hans ögon, de hejdlösa investeringar som gjorts.

– Vi har fått för lite för pengarna, säger Magnus Palmgård.

Magnus Palmgård anser att både rådgivare och kooperationen gått i bräschen för mycket stora och kapitalintensiva satsningar som många gånger varit väl vågade.

– Ingen har vågat säga stopp, de här kalkylerna håller inte, och samtidigt har bönderna litat för mycket på rådgivarna och för lite på sig själva.

Han sitter själv som rådgivare i flera framtidssatsningar.

– Vi kan konstatera att det är mycket svårt och med rådande lönsamhet helt omöjligt att få en rimlig avkastning på expansionsinvesteringarna.

Att bönderna agerar på en osäker marknad och pressas av ett stort förändringstryck är klart. För kooperationen fungerar däremot inte konkurrensen fullt ut, anser Magnus Palmgård.

– Man vet att man kan parera en ogynnsam kostnadsutveckling på uppköpssidan. Och tyvärr är det så att människan är lat av naturen vilket innebär att konkurrens är det enda verktyget för att uppnå en bättre effektivisering, nytänk och bättre lönsamhet. När Arla nu sänkt avräkningspriset för fjärde gången på kort tid och rapporterna från den globala mejerimarknaden talar om stora överskott ser framtiden dyster ut, enligt Magnus Palmgård.

– Nu och framöver är det oerhört viktigt att vi fokuserar på kassaflödet för att övervintra.

Det svenska lantbrukets skuldbörda har ökat kraftigt de senaste åren. Bara det senaste året har skuldsättningen ökat med 18 miljarder kronor. Magnus Palmgård menar att näringen blivit sårbar eftersom investeringarna gett för dålig utdelning, de borde ha gått till fler djurplatser.

– Investeringarna är naturligtvis nödvändiga men vi har fått för lite för pengarna. Det har blivit svårt att klara en rimlig lönsamhet och kassaflöde, säger Magnus Palmgård.

Ett annat fel är att investeringarna gjorts med för lång avskrivningshorisont.

– De görs på 20-25 år men eftersom vi har med djur att göra och underhållet ökar kraftigt redan efter 10 år.

Magnus Palmgård må låta som en pessimist, och visst, läget är allvarligt, men samtidigt tror han på den svenska livsmedelsbranschen.

– Det kan kännas lite tungt men den ökade befolkningen behöver mer livsmedel så nu gäller det att vi tar i allihop och lär oss av våra misstag för att nå en bättre framtid.

Men då måste den svenska bonden bli en bättre företagare och affärsman.

– Konsumenten ska bara få den kvalitet som hon betalar för, annars kommer vi aldrig att kunna öka vår lönsamhet och vi kan inte bygga lyxigt om vi vill ha avkastning på insatta pengar. Kanske är det så att vi måste tänka till så att vi automatiserar rätt saker. Det är djur vi jobbar med och då får man inte fastna framför dataskärmen.