”Dyngan fick livet att vända”

Varje dag flyttar cirka 3 000 bengaler från sina hem på landsbygden till huvudstaden Dhaka, mestadels för att komma bort från den extrema fattigdomen och för att pröva lyckan i textilindustrierna.

Men paret Shamgul Haque, 52 år, och Nuri Begum, 37 år, har inga planer på att lämna sin bygd Begacha Samaj utanför Kurigram för 18-miljonersstaden.

– Nej, nej. Visst är livet tufft här, men nu ser vi äntligen ljusare på framtiden, säger Nuri.

Pengarna har egentligen legat där på gatan och väntat hela tiden, men ingen har sett det bruna guldet – förrän nu.

Sedan Shamgul och Nuri började samla ihop kodyngan och göra kompost av den har deras ekonomi skjutit i höjden. Framtiden ser plötsligt ljus ut.

– Vi började för ett år sedan med att göra kompost i ett cementrör. Vi kunde aldrig tänka oss att det skulle bli en sådan succé. Nu har vi fyra cementrör som vi fyller och samlar dyngan i som sedan blir kompost. Vi säljer den på marknaden och eftersom vi också kan gödsla vår pumpaodling med egentillverkad gödsel får vi ner produktionskostnaderna där också, säger Shamgul.

Det är genom biståndsorganisationen RDRS, som Svenska kyrkan sponsrar med 6 miljoner kronor varje år, och deras projekt Farmers field school som Bangladesh bönder nu kan se framtiden an.

Dyngan är ett exempel. Men paret har också fått ta del av ytterligare en snillrik och enkel lösning: En liten plastcylinder med hål i, som de stoppar ner i risfältet. Och vips så kan de mäta bevattningen.

– Med hjälp av den här har vi ökat produktionen med 10–15 procent och minskat vattenmängden med 20–30 procent, förklarar Shamgul stolt.

Två enkla knep som gör både miljön och människorna rikare. Och fler har tagit efter Shamguls och Nuris dyng-verksamhet. Men någon större konkurrens har de inte fått än.

– Nej, det är några i grannbyn som har börjat men vi ser det inte som någon konkurrent. Vi är så överväldigade och glada för att det går så bra, säger Shamgul och Nuri.

undefined

– De går till våra barns skolgång.