Drygt 3 000 gröna företag är redan certifierade

Svaret är att det certifieras redan i stor omfattning enligt svensk lag, inte minst inom grisproduktion och livsmedelsförädling. I debattinlägget menar Kersti Linderholm att svensk köttproduktion i princip är en tredjepartscertifiering enligt svensk lagstiftning. Det är ett okunnigt påstående.

En verksamhet som är certifierad enligt IP-standarden är tredjepartscertifierad och får minst vartannat år besök av en revisor då alla regler som certifieringen omfattar kontrolleras. Det gör tredjepartscertifierade företag till en trygg affärspartner.

Företag som önskar certifiera sin verksamhet i nivå med svensk lagstiftning och branschriktlinjer för djurskydd och livsmedelssäkerhet väljer Grundnivån, de som vill gå längre med sitt miljöengagemang och omsorg om djuren väljer Sigillnivån (Svenskt Sigill). Klimatcertifiering och Naturbeteskött är ytterligare nivåer med specifika krav. Oavsett nivå är det en tredjepartscertifiering.

Dryga 3 000 företag inom de gröna näringarna, främst växtodling, djurhållning och livsmedelsförädling, är idag certifierade enligt IP-standarden. Företagen underställer sig frivilligt den kontroll som certifieringen innebär för att de vill vara konkurrenskraftiga och deras ambitioner är mer än vad svensk lag kräver. Effektiv handel behöver certifiering och det ökar som företeelse runt om i världen. Så varför inte vända på det?

Hur kan den svenska offentliga kontrollen dra mer nytta av frivilliga certifieringssystem? Låt den i större utsträckning påverka riskbedömningen. Kräv verifikat från ett oberoende organ vid offentlig upphandling, vilket är ett helt legalt krav, och ett både enkelt och resurseffektiv sätt att göra uppföljningar. IP-standarden är ett frivilligt certifieringssystem som följer EU kommissionens riktlinjer för sådana med krav på bland annat oberoende, kompetens samt regelbunden uppföljning och den är öppen för alla intressenter att påverka.

undefined