Håkan Svensson, lantbrukare utanför Gamleby i nordöstra Småland, har sett sina spannmålsskördar minska för varje år. Han och hans rådgivare har slagit sina kloka huvuden ihop. Inga åtgärder har gett resultat. Men nu har han beviset: Det är dovhjortarna som äter upp hans höstsådda gröda.
– Jag satte upp de här burarna på åkern efter att jag hade sått i höstas. När jag tidigt i våras såg resultatet blev jag nästan gråtgärdig. Dovhjortarna hade ätit hela vintern av den råg som jag sådde i höstas, säger Håkan Svensson.
När Land Lantbruk besöker Håkan Svensson i juni står burarna kvar och de talar sitt tydliga språk. Rågen inne i burarna är 20-30 centimeter högre än rågen utanför.
– Dessutom är det mycket glesare mellan axen utanför burarna. Det är ju inte bara det att de har betat, de har ju gått runt och trampat ner rågen också. Nu ska min rådgivare på Hushållningssällskapet räkna ax både i och utanför burarna för att på så vis få en säker uppfattning om hur stora skadorna är, säger Håkan Svensson.
Dovhjortsstammen har expanderat geografiskt de senaste åren. Dovhjorten är främst koncentrerad till delar av Södermanland, Skåne och Västra Götaland. Den skattade avskjutningen av dovhjort 2015/2016 var motsvarande 38 860 djur. En beräkning av dovhjortsstammen 2016 före jakt indikerade 126 000 djur. Att stammen ökar kraftigt ser man också på antalet viltolyckor med dovhjort inblandade. 2015 var antalet olyckor 1 940, 2018 hade antalet ökat till 2 918 olyckor.
Källa: Svenska Jägareförbundet, Nationella viltolycksrådet
Just nu håller han på med vallskörden. Även den blir mindre på grund av den stora dovviltsstammen, men han tycker att skadorna på spannmålen är så mycket värre.
– Jag lägger ner pengar på utsäde, gödning och växtskydd, för att inte tala om allt arbete, och så får jag inte mer att skörda. Det är frågan om vi ska kunna odla spannmål här i våra skogs- och mellanbygder. Tidigt i morse låg det en hel hög med 20-25 dovhjortar i havren. Jag är inte ensam om det här problemet, men det är en klen tröst, säger Håkan Svensson.
Totalt brukar han 110 hektar åker, 70-80 hektar är spannmål. En del är egen mark, men mycket är arrenderad och det är där de stora problemen finns. På den egna marken försöker han hålla efter både dovhjort och vildsvin och där har inga skador att tala om.
I våras bjöd han in bland annat in älgförvaltningsgruppen för att de som sitter med där skulle få se vilken effekt en stor dovhjortsstam får.
– De är införstådda med att de måste skjuta mer. Men det måste bli verkstad också. Vi är tre parter: markägare, jaktarrendatorer och jordarrendatorer, vi måste få till en samsyn och en samverkan. Här i Kalmar län fick vi skjuta dovhjortskalvar ända fram till den 1 maj. Men det var inte många kalvar som sköts.
Håkan Svensson tycker att det är dags att Sverige börjar titta på hur andra länder hanterar viltskador i jordbruket. När lantbrukarnas kostnader för viltskador skenar kan ett alternativ vara att jägarna får betala in till en fond där man kan ta pengar för att ersätta lantbrukarna för skadorna.
Sedan fem år har Håkan Svensson börjat dokumentera de minskade skördarna. Han räknar med att ha gjort en förlust på mellan 100 000 och 150 000 kronor per år.
1-30 september: Endast hornbärande djur. Jakten får endast bedrivas som smyg- och vakjakt.
1-20 oktober: Alla djur.
16 november-28 februari: Alla djur
Skyddsjakt på kalv: Om det behövs för att förebygga skada får årskalv av dov- och kronhjort som uppträder vid fält med oskördad gröda jagas i hela landet utom i Skåne och Gotlands län den 1 juli-15 april.
