Dorperfåren fast i karantän

Inför den historiska inläggningen av kanadensiska dorperembryon i svenska blandrastackor, talades det mycket om smittskydd.

Det talades om hur uppfödaren Ina Eriksson beviljats dispens från förbudet att lägga in embryona genom kirurgi, eftersom det var ett sätt att föra in nya gener i Sverige med låg risk för smitta.

Varken i officiella dokument eller tidningsartiklar stod det någonting om att införseln skulle omfattas av de svenska tilläggsgarantierna för scrapie.

Men i april förra året, två och en halv månad efter att embryona lagts in, sattes besättningen i karantän för sju år framåt.

– Vi ska underlätta för näringen och det var därför vi gav dispens för att göra det här operativa ingreppet. När vi gav den trodde vi att det var uppenbart att hon hade förstått att det skulle bli karantän på gården, säger Lotta Andersson, handläggare på Jordbruksverket.

– Lotta Andersson sa till mig att det inte verkade rimligt att jag skulle behöva sitta sammanlagt 14 år i karantän. Det var hennes ord, säger Ina Eriksson.

När hon fick ett dokument som intygade att Sverige godkände lasten med sperma och embryon trodde hon att saken var klar (se dokumentet till höger). Jordbruksverket menar dock att intyget bara gällde importen, inte de djur som skulle bli resultatet.

– De svenska tilläggsgarantierna är verkligen till för att försäkra att Sverige kan behålla sin goda scrapiestatus. Och det vi på Jordbruksverket ska göra är att upprätthålla det här, säger Lotta Andersson.

– Kontrollen på stationen är stenhård. De skulle aldrig riskera sina licenser för 68 djur i Sverige, menar Ina Eriksson.

Dels på grund av WTO-organet OIEs nya rekommendationer (se faktaruta).

Men Jordbruksverket anser ändå att det finns en viss risk, bland annat för att besättningen kan ha smittats på veterinärstationen eller genom inköp från en amerikansk avelsbesättning, också den certifierat fri från scrapie.

– Hur mycket ska vi våga ta ansvar för på Jordbruksverket? Vad händer om vi får in scrapie? Och det handlar egentligen inte bara om det enskilda fallet utan om hur vi ska handlägga nästa ärende som kommer. Var ska man sätta gränsen? resonerar Lotta Andersson.

Jordbruksverket ska nu studera de amerikanska och kanadensiska scrapieprogrammen för att se om de kan motivera ett undantag från tilläggsgarantierna. I så fall följer en dialog med EU om saken.

– Jag tycker inte att Jordbruksverket följer lagen, men jag som enskild person kan inte driva det, säger Ina Eriksson som inte vill bråka mer med myndigheten.

– Jag vill hellre jobba med Jordbruksverket och få den här besättningen som jag vill ha den. Fortsätter jag att bråka och inte får tillstånd att föra in nytt material är hela investeringen förgäves.