Jonas Eriksson, näringspolitisk strateg vid Norra Skogsägarna och talesman för de två markägarna, menar att
– Det kan inte vara rimligt att vi ska ha ett system där det är domstolarna som ska avgöra hur naturvårdsanslagen ska styras, säger han.
Kammarrättens dom innebär nämligen att de två markägarna som förbjuds att avverka sin skog i Änokdeltat enligt 18 § i skogsvårdslagen har rätt till ersättning enligt 19 § i samma lag.
– I den delen är domen bra. Samtidigt kan det nu alltså bli Skogsstyrelsen som får ersätta markägarna för förlorad virkesintäkt, och det utan att området skyddas med automatik. 18 § har inte testats tidigare och situationen är mycket märklig. På det här sättet kan en stor del av Skogsstyrelsens allmänna anslag gå till att skydda mer fjällskog där det redan finns stora reservat, inte minst i det aktuella området kring Kvikkjokk, säger Jonas Eriksson.
Han menar att kammarrätten i sin korthuggna dom ensidigt valt att gå på den argumentering om stopp för avverkningen som framförts av både länsstyrelsen i Norrbotten och Naturskyddsföreningen.
– Och det trots att Högsta förvaltningsrätten i ett tidigare uttalande inte betraktat att en avverkning i området har "en betydande miljöpåverkan" som lagen kräver.
Enligt Jonas Eriksson har markägarna insett att det finns ett skyddsvärde och de har därför fört en dialog med länsstyrelsen om någon form av skydd mot ersättning.
– Det kunde redan ha varit klart men felaktigheter i värderingen har försenat arbetet. Efter den här domen får vi se om det blir länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen som ska stå för ersättningen, säger Jonas Eriksson.
Markägarna har inte bestämt om man ska överklaga domen till Högsta förvaltningsrätten.