Ankor, får och kor - allt kan stjälas från tyska lantbruk. Vem som stjäl djuren och vad som händer de stulna idisslarna är en gåta, skriver Die Welt. Fallen är ännu få men lantbrukarna oroas. En av dem är Detlef Cordes från lågländerna väster om Hamburg.
En natt i början av april försvann sex dräktiga kor ur stallet. Gården ligger ensam ute på ägorna. Detlef tror därför att tjuven, som måste ha haft en djurtransportbil, har spanat på verksamheten i stallet. Men han tycker det är märkligt att ingen på gården reagerade, inte ens den vaksamma gårdshunden. Detlef förmodar att hunden blev bedövad.
Kriminalpolisen som saknar både spår och spaningsuppslag efter Detlefs djur har redan lagt ned fallet. Djuren kan vara utomlands eller slaktade. Försäkringen får ta den ekonomiska smällen på 90 000 kronor.
En som inte längre känner sig säker på sin egen mark är Otto Langbehn, granne till Detlef.
– Det måste vara professionella tjuvar, förmodar 94-åringen som för andra gången på lika många år förlorat betesdjur. Senast fann han grinden öppen, två kor låg i diket, resten irrade omkring. Men fem högdräktiga kor värda 63 000 kronor saknades.
Det klassas som ”Stöld av lantbrukets produktionsdjur” och täcks av lantbruksförsäkringen. Försäkringsbolaget VGH anser inte djurstölder var något allvarligt problem. Vanligast är betesstölder då får eller kor försvinner.
På andra sidan Tyskland, några mil söder om Berlin ligger Agrargenossenschaft Gross Beuchow. Här försvann 47 kalvar i åldrarna mellan några timmar och fyra månader ur kalvstallet. Tjuvarna plockade till och med med sig två kalvammor, berättar driftledaren Burkhard Magolz för lokaltidningen.
Kalvarna var värda drygt 3 000 kronor styck och kalvammorna 150 000 kronor. En vecka senare försvann kalvar och ammor från ett annat företag i östra Tyskland. Därför tror Burkhard att han haft påhälsning av en liga, kanske från östra Europa.
Alla frågar sig vad tjuvarna gör med sitt levande hälerigods. Att bara ställa in dem i ett tomt stall och börja mjölka går inte. Alla djur är öronmärkta och registrerade i det europeiska CDB-registret.
– Med sådana djur kan man inte göra mycket annat än att slå ihjäl dem, säger Hans Foldenauer från Riksförbundet Tyska Mjölkproducenter. Få driftgrenar är så kontrollerade och väldokumenterade som mjölk- och köttproduktion. Inget reguljärt slakteri i EU skulle hantera papperslösa djur.
På 1990-talet gjorde en sydtysk kreaturstjuv gemensam sak med en slaktare, erinrar sig Foldenauer. Svartslakten såldes under bordet, men ryktet om det billiga köttet nådde så småningom även lagens långa arm.
Men så komplicerat är det ju inte att slakta svart, invänder en tysk läsare, och beskriver en metod som fungerar utmärkt tillsammans med det officiella registret. Gör så här: Beställ under en längre tid ersättningsöronmärken, när man samlat tillräckligt många slaktar man "originaldjuren" hos en bakgårdsslaktare (sådana finns fortfarande i delar av Europa). Ta bort de stulna djurens öronmärken och sätt istället dit de efterbeställda. Då behövs varken falska djurpass eller passförfalskare.