Det bråttom för den som drabbats av skogsbrand.
Skogen bör avverkningsanmälas direkt - och man bör inte vänta för länge med att kontakta försäkringsbolaget. Och var beredd på att själv bevaka branden när Räddningstjänsten lämnat området.
Råden kommer från Jens Enberg, skogsägare och maskinentreprenör i Harads utanför Boden i Norrbotten. För åtta år sedan förlorade han 270 hektar skog i den riksbekanta skogsbranden i Bodträskfors. Det innebar att cirka 90 procent av skogsfastigheten förstördes av branden. Nu delar han med sig av sina erfarenheter till andra skogsägare som får sina fastigheter brandhärjade.
– Gör avverkningsanmälan så snart som möjligt, det tar sex veckor innan Skogstyrelsen ger klartecken att avverka. Själv anmälde jag min skog medan den fortfarande brann, säger Jens Enberg.
Den som är försäkrad gör bäst i att snarast möjligt ta kontakt med sitt försäkringsbolag. Jens Enbergs erfarenhet är att försäkringsärendet kan blir en lång process och att det därför gäller att inte tappa tid i onödan.
– Det tenderar att bli långbänk, i mitt fall tog det tre år innan vi var klara, säger han.
Jens Enström påpekar också att branden långt ifrån är släckt bara för att räddningstjänsten lämnar området. Skogsbranden i Bodträskfors börjad den 12 augusti 2006. Men så sent som i december pyrde det fortfarande på vissa håll, i första hand på myrmarker, berättar han.
– Där tinade snön, säger Jens Enberg.
Att brandhärdarna finns kvar så länge innebär att markägarna själva får bära ansvaret för den slutgiltiga släckningen. Och i de fall där stora arealer har brunnit blir uppdraget svårt, hävdar Jens Enberg:
– Det är svårt att få en ordentlig överblick. Vi privata markägare fick leja in ett eget brandflyg tillsammans med Sveaskog. Men kostnaden för det täcktes av försäkringen.
En gång per dag svepte flygplanet över det cirka 2 000 hektar stora området i Bodträskfors. Markägarna fick därmed löpande rapporter om det aktuella läget och om var branden hade blossat upp igen.
– Det hände att vi fick kalla tillbaka räddningstjänsten ut i skogen, men i bland kunde vi släcka själva också.
Mitt i allt elände som branden förde med sig fanns också ett positivt inslag, berättar Jens Enberg.
– Sammanhållningen mellan oss grannar stärktes. Den var visserligen bra även innan, men branden gjorde att vi svetsades samman ännu mer, säger han.