Det ingen vill minnas har ändå hänt

Det är tråkigt att

Det är hotande om många hävdar att miljöer är vildmark, när de för skogshistoriskt kunniga är kulturlandskap. Professor Lars Östlund från SLU säger att skogar utan människor saknas i Skandinavien. Minnet av en tusenårig symbios mellan skog och betesdjur förträngs medvetet till förmån för en vildmarksromantik. Urskogslik skog är inte en optimal utveckling för hög biologisk mångfald. Människan är en elementär faktor i skogens ekosystem. Vem bekymrar sig nu om torparens potatis ska klara sig från frost och om fäbodbrukarens ko ska överleva? Det som är så svårt att fatta för somliga är att ett slags kulturpåverkan kan skada något som formats av en annan kultur på samma plats.

Jag vill rekommendera en kontakt med Skogshistoriska Sällskapet. Föreningen tar vara på kunskaper om skogens historia; visar på skogens betydelse i historien och hur man kan lära av erfarenheter; lyfter fram de kulturhistoriska värdena i skogen och för in skogshistoriska aspekter i dagens skogspolitik samt stimulerar skogshistorisk forskning.

Jag vill också nämna Stiftelsen Skogssällskapet, som bedriver en allmännyttig och ideell verksamhet och i dag är en av Sveriges största privata finansiärer av forskning om skog och naturvård. Verksamheten ska ge en ekonomisk, ekologisk och socialt hållbar utveckling av skog och mark. för alla de människor som arbetar, lever och rör sig i skogen.

Dessa två helt olika organisationer är båda bra vägar för förbindelse med det storskogsbruk, som kan störa det skogsland som utvecklat sin mångfald i tusen år.

undefined