"Det finns ingen lönsamhet för mink"
Efter fem år som minkuppfödare avvecklar Knut Indebetou sin produktion. Hot och trakasserier mot närstående spelar in men huvudorsaken är den dåliga ekonomin.
Efter fem år som minkuppfödare avvecklar Knut Indebetou sin produktion. Hot och trakasserier mot närstående spelar in men huvudorsaken är den dåliga ekonomin.
I ett stall som ursprungligen byggdes för köttdjur några år in på 2000-talet valde Knut Indebetou, kycklinguppfödare på Lilla Solberga utanför Hjo, att för fem år sedan starta minkproduktion med 6 000 djur.
– Hallen har varit perfekt för ändamålet och det är en intressant produktion. Djuren är roliga att arbeta med och själva branschen fungerar bra med rådgivning och stöd från andra uppfödare, säger han.
Baksidorna har varit dels hot och trakasserier från militanta djurrättsaktivister och dels en långvarig period av låga priser där betalningen nätt och jämnt har täckt produktionskostnaderna.
– Vi behöver ha in 250–300 kronor per djur för att täcka våra kostnader för i första hand fodret och som det har sett ut de här åren finns det ingen lönsamhet. Det är inte värt arbetet, menar Knut Indebetou.
Basen i gården är två stall för sammanlagt över 230 000 kycklingar. Knut bedömer att minkstallet kräver en större arbetsinsats än ett av kycklingstallen medan utbytet är mycket sämre.
– Anledningen till att vi valde mink när vi slutade med köttdjuren var att vi ville skapa mer liv på gården och att det kunde ge lite större verksamhet. När vi bestämde oss för att börja var också lönsamheten god, säger Knut Indebetou.
Med facit i hand gjorde han misstaget att ansöka om utökad djurproduktion för det aktiebolag som driver kycklinguppfödningen. Länsstyrelsens handläggning drog ut på tiden och genom kungörelserna i dagspress drog Knuts minkar till sig intresse hos militanta djurrättsaktivister.
– Det slutade med att jag startade minkuppfödningen i enskild firma. Om jag hade gjort så från början skulle det ha skett mer diskret. Samtidigt sysslar vi med laglig verksamhet och ska inte behöva skämmas eller smussla. Då är det något som är fel, säger Knut Indebetou.
Han var en av dem som drabbades när den hårdaste kärnan av aktivisterna under 2013 inledde en offensiv som inte väjde för mordbrand, gravskändning, hemfridsbrott och olaga hot. Knut och hans fru vaknade en natt av en yxa hade kastats genom fönstret till bostadshuset.
– Då var jag nära att lägga av och den gången var det min fru som fick mig att fortsätta. Det värsta är att de går på ens anhöriga som inte har något med saken att göra. Allt för att jag ska få dåligt samvete, konstaterar han.
I augusti i år var det dags igen. Cirka 15 aktivister dök upp på gården när ingen var hemma och öppnade samtliga minkburar. Sedan har det fortsatt med hotbrev och nattliga telefonsamtal.
– Precis som när de höll på för några år sedan har de också gett sig på mitt bolags revisor med hotbrev och det är för hans skull som jag vill gå ut offentligt och berätta, säger Knut Indebetou.
Han är mycket kritisk till att verksamheter som utsatts för brottslighet inte kan få slippa namnge sin revisor. Knut var förra gången i kontakt med Bolagsverket men utan att få något gensvar.
I november inleds pälsningen och därefter avvecklar Knut Indebetou sin minkuppfödning. Avelsdjuren kommer antingen att pälsas eller säljas medan han räknar med att vända sig utomlands för att sälja inredningen.
– Om det bara hade gått att få ekonomi i det skulle vi ha fortsatt. Den som inte tycker att vi ska ha pälsdjursuppfödning får ta upp det politiskt. De som vi har drabbats av är inte ute efter djurens bästa utan bara för att jäklas.
Politiskt är det i första hand Miljöpartiet som har gått ut i valrörelsen med krav om att pälsdjursuppfödning ska förbjudas i Sverige.