Den som inte lever eller har levt på en gård och vet vad det innebär att försörja sig på produktionen på gården (mjölkproduktion), det är den som har de nästintill orimligaste kraven.
Jag vet att vi måste följa lagkrav, men tycker vi mjölkbönder inte att dessa är relevanta måste vi jobba för en förändring, samt för att branschen ska se över sina regler. Dessa krav har blivit till en så stor belastning att det finns väldigt få bönder som kan följa dem till punkt och pricka varje dag. Kraven får i stället en negativ inverkan, Man kan gå och grubbla på om man klarar av en kontroll när den dyker upp, ofta kommer den oanmäld.
Jag är också medveten om att Sverige försöker påverka övriga EU, detta kan tidigast vara klart 2020. Vad händer under åren 2016-2020? Dessa fyra år blir förödande ur ett konkurrensperspektiv för vår produktion.
Jag kan ge ett exempel på vad jag menar med att våga stå upp. Systemet för EU-ersättningar ska ändras men staten skjuter inte till nog med pengar till jordbruksverket. Detta innebär att vi som bönder inte kan få ut våra ersättningar i tid vilket leder till många telefonsamtal för mig som företagare för att förklara varför jag måste förlänga mina EU-krediter hos bank eller skjuta upp en räkning för betalning. Det här är inte acceptabelt, vem betalar den ränta som uppstår vid fördröjningen? Ska vi göra anspråk på staten/jordbruksverket för förhöjda räntekostnader? Vi har många skyldigheter men få rättigheter.
Nej, räta på ryggen, ställ upp för varandra, var stolta över det vi gör och var inte rädda för vad andra ska tycka. Ska en förändring komma till stånd måste det ske från ett gårdsperspektiv. Det måste ge oss pengar i plånboken och vi behöver föra en bra dialog med konsumenten varför vi gör på det ena eller andra sättet.
undefined