Det är nu vi ska marknadsföra våra svenska mervärden

Man var stolt över att Sverige, på initiativ från LRF, som första land i världen förbjöd tillväxtantibiotika i foder. Det var inte bara en reklamkampanj utan ett handfast jobb med ansvariga På Väg-ledare, som jobbade med böndernas drivkrafter för att nå målen. Miljöhusesynen blev ett hjälpmedel. Och bönderna var med på tåget, det visade djupintervjuer. Och hur är det idag?

År 1994 inför det svenska EU-inträdet gav Sveriges bönder ett löfte till Sveriges folk. Man skulle inte ge avkall på sitt vägval, även när EU:s regelverk avvek när det gällde exempelvis djurskydd, antibiotika till djur och salmonellafrihet. Regeringen hade också en tydlig strategi. Sverige fick ett antal undantag i EU-förhandlingarna och lyckades senare övertyga resten av EU om att Sverige hade rätt. EU har utvecklat sin kontroll och bekämpning av salmonella och införde 2006 samma förbud som Sverige när det gällde tillväxtantibiotika. Kortsiktigt kanske LRF marknadsmässigt gjorde en felaktig bedömning. Man var för tidigt ute. Även om bönder och konsumenter bildat allians för hållbara livsmedel, så var handeln inte beredd att avstå från billiga livsmedel och från att pressa svenska producenter. Så plötsligt, när handeln började vara med på tåget bestämde sig LRFs ledning 1995 för att lägga ned hela På Väg-programmet. Efter det talade LRF mest om böndernas ryggsäckar.

År 2002 gjorde LRF en kraftansträngning och formulerade sina värderingar "Den svenska modellen" – omtanke om människor, djur och natur". Ett tungt policydokument och ett löfte från Sveriges bönder. Men marknadsföringen av svenska mervärden har varit marginell – dåligt med pengar och ingen styrning. Hur ska allmänheten förstå att det finns värde för djuren, miljön och klimatet om man väljer svenska livsmedel, om ingen berättar det.

Har LRF strukit ett streck över sina värderingar när man talar om konkurrens på lika villkor?

Inspelet till Konkurrenskraftutredningen föreslår harmonisering mellan Sverige och EU när det gäller djurskyddslagstiftningen. Och det i ett läge, när importen av kött minskar och konsumtionen av svenskt kött ökar. Man måste inse att det finns ett skäl för att debattens vågor går höga kring grisproduktionen och kornas rätt till bete. Hot mot grisars och kors välfärd ger brett genomslag i alla media. Djur är kännande varelser. Det finns även inskrivet i EU–fördraget. Aldrig har väl läget varit bättre för att få genomslag för svenska mervärden.

Vem gör den kloka analysen av debatten i media, konsumenternas attityder och handelns mottaglighet? Det är dags att inte instinktivt kräva konkurrens på lika villkor. Då hävdar man ju indirekt att det är likadana (och inte unika) produkter man vill producera. Förtroende är mödosamt att bygga – och lätt att rasera.

undefined

undefined