Svenska WWF ser inget skyttegravskrig i den svenska skogsdebatten. Arbetet med det nationella skogsprogrammet, som gjordes i god dialog mellan deltagande aktörer, visar på motsatsen. Det anser Peter Westman, vice generalsekreterare i svenska WWF.
När Land Lantbruk intervjuar honom på organisationens kansli på Ulriksdals slott, strax norr om Stockholm, svarar han också på några specifika skogsfrågor.
Dagens skogsdebatt beskrivs ofta som ett skyttegravskrig. Vad kan WWF göra för att närma sig ”den andra sidan”?
– Jag skulle inte säga att det är ett skyttegravskrig. I processen kring det nationella skogsprogrammet tycker jag, som var ordförande i en av arbetsgrupperna, att vi hade en bra dialog. Jag tycker snarare att politikerna inte har klarat av att göra någonting bra av det stora engagemang som fanns bland de hundratals aktörer som deltog. I vår arbetsgrupp var det bara en organisation som hade avvikande mening, alla andra kunde leva med det samlade förslaget även om det inte till hundra procent motsvarade önskemålen.
Vilken organisation var det?
– Naturskyddsföreningen, säger Peter Westman, men tillägger senare att även LRF agerade på motsvarande sätt i en av de andra arbetsgrupperna.
WWF är medlem i svenska FSC. Kan certifieringsorganet lösa upp knuten kring den pågående nyckelbiotopskonflikten?
– Nyckelbiotoperna är bara en liten del av den svenska FSC-standarden och förhandlingarna om en ny standard är nu inne i slutspurten. Det har varit ett kärvt förhandlingsläge men parterna är överens om vikten av att under det här året få klart arbetet. Det är ett givande och tagande där vi kan uppleva att de skogliga parterna inte riktigt har varit samordnade sinsemellan.
Kommer nyckelbiotopsknuten att lösas upp?
– Det måste vi göra på något sätt även om man inte ska överbetona vikten av nyckelbiotoperna. De utgör i dag två procent av den produktiva skogsmarken och FSC-certifierade skogsägare avsätter 5-10 procent av skogen frivilligt. Sedan finns det enskilda markägare som har relativt stor andel nyckelbiotoper och då måste ju regeringen tillföra mer resurser för att kunna kompensera dem.
Har FSC tagit begreppet nyckelbiotop som ”gisslan”?
– Nej, men det finns med i standarden och från vår sida ser vi att det har varit ett bra instrument för att bevara några av de viktigaste och mest mångfaldsrika småbiotoperna.
Det finns skogsägare som har sitt pensionskapital i skogen eller rent av får sin enda inkomst därifrån. Påverkar det er syn på enskilt skogsbruk?
– Äganderätten är grunden. Och när staten, utan att det är lagstadgat, inskränker en nyttjanderätt bör ju den drabbade kompenseras ekonomiskt för det.
Hur ser ni på Artskyddsförordningen och att den ännu inte har setts över?
– Vi delar uppfattningen att all lagstiftning ska vara rättssäker och förutsägbar. För Artskyddsförordningen finns ännu inte någon utarbetad rättspraxis. Man får därför låta det ta några år innan man gör en utvärdering.
