Vi får gilla läget och bita ihop, men inte låta 2015 gå till historien som ett förlorat år. Än finns tid och möjlighet att fatta avgörande strategiska beslut om framtiden. Regeringen behöver fråga sig varför inte Jordbruksverket klarat sitt uppdrag.
En gång i tiden var jordbruksverket en betrodd och respekterad myndighet med stolta medarbetare. Jag vet för jag har 25 års perspektiv på att ha jordbruksverket som bollplank alternativt som motpart, beroende på min sysselsättning.
I dag är det en myndighet i mer eller mindre fritt fall vad avser dess roll som utbetalningsställe för EU-stöden. Trots att nära 500 miljoner skattekronor pumpats in i projektet ProCap under senare år är inte ens förhållandevis okomplicerade databaser funktionsdugliga. Man kan tycka att ett 20-årigt medlemskap i EU skulle ha räckt för att finslipa IT-verktygen. Att förutsättningar och behov hela tiden förändras ligger i sakens natur.
När det gäller länsstyrelsernas beslut om EU-stöden är märkligt nog jordbruksverket överprövningsinstans. Märkligt, skriver jag, eftersom jordbruksverket genom sina kontrollvägledningar i stort sett dikterar för länsstyrelserna hur de ska göra sina bedömningar.
Vid ett överklagande får således en lantbrukare sitt ärende avgjort av den myndighet som redan i förväg bestämt sig för en viss uppfattning i frågan. Uppfattningar som i många fall också kraftigt avviker från lagar och förordningar.
Enligt min mening låter jordbruksverket dogmer gå före lag och rätt i sin hantering av exempelvis återkrav och tvärvillkorsavdrag. Det är givetvis en chefs- och ledarfråga att en myndighet inte följer lagar och regler.
Jag är dock övertygad om att merparten av tjänstemännen vid jordbruksverket är både välutbildade och dugliga för sina arbetsuppgifter men att de hindras av oskrivna lagar att tillämpa sina kunskaper. Hade exempelvis ett utpräglat produktionsinriktat medlemsland som Nederländerna drabbats av allt krångel med SAM-ansökan 2015 och hot om att ett flertal stöd utbetalas först långt in på nästa år är jag övertygad om att ansvar hade utkrävts hos dem som sitter vid rodret.
Det ovan sagda visar att det nu är hög tid att regeringen tillsätter en ”haveriutredning” som förutsättningslöst analyserar läget och senare kan föreslå hur fel och brister rättas till. Det som redan på förhand står klart är att jordbruksverket behöver en ny ledning.
Nya kvastar sopar som bekant bäst och Sverige behöver spänstiga kvastar i Jönköping. Med ett avstamp i en haveriutredning redan nu, kan år 2015 gå till historien som året som började i moll men slutade i dur, om än knappt hörbart.
undefined