Det var i juni som Skogsland rapporterade att LRF planerade driva ett pilotfall och bistå en markägare med att skingra ett oorganiserat bärläger, det vill säga ett läger med bärplockare som byggts upp utan att markägaren frågats om lov och där det inte finns toaletter, vatten eller möjligheter att lämna avfall.
Det ärende som kunde ha varit aktuellt för LRF att driva som ett pilotfall rörde ett oorganiserat läger som var så stort att kostnaden skulle bli allt för hög för LRF och markägaren - i dag måste markägaren betala 600 kronor per avhyst person. Det betyder att ett läger med 100 personer skulle kosta 60 000 kronor att skingra.
Dessutom tillstötte ytterligare ett hinder: För att kronofogden ska kunna avhysa lägret måste markägaren lämna över uppgifter om allas identitet. Polisen säger sig inte kunna ta in dessa uppgifter på uppdrag av markägaren.
– Det är orimligt att en ensam markägare ska besöka ett bärplockarläger och begära ID. Dessutom har bärplockarna ingen skyldighet att lämna ut ID till en privatperson, säger Björn Galant, ansvarig för markägarfrågor på LRF.
Istället för att driva ett pilotfall har LRF nu tagit förnyad kontakt med justitiedepartementet.
– Vår uppfattning är att det är en lucka i lagen som är grunden till detta problem. Polisen kan i dag inte på egen hand beivra denna typ av pågående brott, det är ju så vi betraktar det olagliga boendet. Det handlar inte om att stoppa bärplockning, det handlar inte heller om att förbjuda eller ändra i allemansrätten. Men dessa läger är redan långt utanför allemansrättens gränser, säger Björn Galant.
LRF ser flera olika möjliga lösningar på problematiken kring de oorganiserade lägren, till exempel att förbjuda boende utanför allemansrättens gräns på annans mark och få det förbudet infört i Brottsbalken.
– En annan lösning skulle vara att ge polisen möjlighet att enligt ordningslagen massavhysa även utanför stadsmiljö. I dagsläget används den lagen för att beivra stökigheter vid olika idrottsevenemang, säger Björn Galant.