Det är lärkskyttesvampen som är orsak till det massiva barravfallet på lärkarna i Ambjörnarp i södra Västergötland. Erfarenheter från andra länder är att lärk som lämnat plantstadiet överlever svampangreppet. Men innan skogsägarna Lennart och Lena Bengtsson fick besked om det var det oro och mycket sökande på olika webbsidor.
– Vi reagerade redan tidigt i somras på att lärkbestånden började skifta i en annan färgton än den explosiva frodiga grönska de brukar ha så här års, säger Lennart Bengtsson.
”Det var chockartat”
Men det var för några veckor sedan som barren genomgick den dramatiska förvandlingen från gröna till gulröda, sedan bruna för att slutligen falla från träden.
– Det var chockartat att se över 90 procent av de cirka 65 000-70 000 hybridlärkar som vi hade planterat efter stormen Gudrun ha dessa symtom. Frågorna var många. Vad hade träden drabbats av, skulle det bli en bestående skada, skulle de överhuvudtaget klara sig, säger Lennart Bengtsson.
Gynnas av regn
Efter kontakt med Pia Barklund på SLU fick han besked om att träden drabbats av lärkskytte, orsakad av mikrosvampen Meria Iaricis. Sjukdomen har inte uppmärksammades i Sverige förrän på senare år.
– Första gången vi konstaterade det i Sverige var 2010 i Västergötland. Sedan dess har vi inte fått rapporter om några fler bestånd som drabbats, inte förrän nu. Men det här är en svamp som gynnas av regn och fukt och den kalla våren har varit en bra start för angreppet, säger Pia Barklund.
Ångrar det inte
Dock är hon övertygad om att fler skogsägare framöver kommer att göra samma upptäckt som Lennart och Lena Bengtsson och i takt med att det planteras mer lärk är det fler bestånd som drabbas av sjukdomar.
– När trädarten blir vanligare kommer det in fler skadegörare, säger Pia Barklund.
Lennart och Lena Bengtsson är mycket nöjda med sin hybridlärksetablering i övrigt.
– Det växer så bra och det är så roligt att följa utvecklingen, vi ångrar inte en sekund att vi satte lärk. Men jag hade gärna velat känna till sjukdomen innan jag upptäckte de gulröda barren och genom att berätta om hur jag upptäckte sjukdomen hoppas jag kunna lugna andra skogsägare som kommer att mötas av samma syn som vi. Lärkskytte är antagligen något som vi får leva med, att det kan blossa upp då och då, vi som har lärk.
– Nu är det bara att hoppas att de repar sig till nästa växtsäsong. Men det blir nog ett förlorat tillväxtår, tror Lennart Bengtsson.