Den okända finansieringen av vattenförslaget
Staten ska betala 75 procent och bönderna 25 procent av de föreslagna vattenvårdsåtgärderna inom lantbruket, menar Vattenmyndigheterna. Förslaget kommer som en nyhet för både LRF och Jordbruksverket.
Vattenmyndigheternas förslag till kostnadsfördelning finns enligt Hanna Tornevall, biträdande vattenvårdsdirektör för region Västerhavet, med i den samhällsekonomiska analys som gjorts utifrån det föreslagna åtgärdsprogrammet. Däremot vill Vattenmyndigheterna inte gå in närmare på varifrån de statliga pengarna ska komma.
– Landsbygdsprogrammet kommer att utgöra en del av finansieringen men det behövs också ett tillskott och jag törs inte säga hur mycket det kan röra sig om. Det handlar också om att prioritera i landsbygdsprogrammet. I förlängningen är detta en fråga för politiken och det pågår en diskussion på olika politiska nivåer, säger Hanna Tornevall.
undefined
Att Vattenmyndigheterna förespråkar en statlig finansiering av lantbrukets vattenvårdsåtgärder till 75 procent kommer som en nyhet både för LRF och för Jordbruksverket.
– Jag kände inte till det. Även om så blir fallet ska lantbruket stå för 25 procent. Vi talar om kostnader på runt en halv miljard kronor per år. Det kan jämföras med en återinförd handelsgödselskatt som skulle kosta 300 miljoner kronor, säger Markus Hoffman, vattenexpert på LRF.
Det landsbygdsprogram som snart ska godkännas innehåller inte mycket pengar avsatta för vattenåtgärder. Ändå är det landsbygdsprogrammet som Vattenmyndigheterna i första hand hänvisar till.
– Utan att föregå diskussionen kan man konstatera att landsbygdsprogrammet inte räcker till. Åtgärdsförslagen kommer att kosta betydligt mer, säger Martin Sjödahl, chef för klimatenheten på Jordbruksverket.
En möjlighet till delfinansiering är att styra om investeringsstödet i landsbygdsprogrammet men det skulle innebära att andra åtaganden blir lidande.
undefined
LRF har lanserat begreppet sötvattensmiljard. Den skulle i så fall användas till strukturkalkning och täckdikning.
– Det gäller att skilja dem från åtgärder som tar åkermark ur användning och kostar pengar varje år som exempelvis fånggrödor och från åtgärder som permanent tar bort mark från matproduktion, säger Markus Hoffman.