De ser inte krisen för alla träd

Skogsbolagen ser ingen skogsåkarkris, står i Skogslands reportage. Tydligen är det som man brukar säga: De ser inte skogen för alla träd.

En av dem som uttalat sig säger att de vet inte om något åkeri än har gått i konkurs! Då frågar man sig, måste åkarna gå i konkurs innan bolagen reagerar? En annan säger att de har tittat på åkarnas resultat inför perioder med upphandling. Tydligen läses boksluten på samma sätt som en viss potentat läser Bibeln, då de kan anlita åkerier med årsresultat på minus 341000 kronor och en soliditet på minus 44,63 procent. En del åkerier går med knapp nöd ihop, och det beror på att i många fall har vi som överlåtit företagen hjälpt till och kört vidare utan ersättning då vi har pension. Samtidigt har service och reparationer skett på veckosluten utan ersättning, så boksluten säger inte så mycket.

Vi är en grupp åkare som kört för samma skogsbolag i flera decennier som vägrar köra då transporterna har övertagits av ett bolag från Östersund genom anbud, och sänkt priserna under lönsamhetsnivå och att de ska på så sätt få vinst genom att procenta på dem som kör. De uttalar sig att de ska effektivisera transporterna. Det hade vi åkare praktiserat i många år och det har fungerat bra under åren.

Det är väl knappast att kostnadseffektivisera genom ytterligare en mellanhand mellan befraktare och åkare, en mellanhand som inte utför något arbete och som bara vill ha lättförtjänta pengar, pengar som åkarna så väl behöver själva. Vi känner till varje skogsväg i de områden vi kör i, och har kört för vissa skogsägare i upp till tre generationer. Vi kan därför inte fortsätta köra mot konkurs, och därför har flera avvecklat fordon och en del kör för andra skogsbolag . Det har kommit ner bilar från Jämtland och kör det vi kört tidigare, hur de sedan kan köra billigare än vi som bor här är en gåta, men vi som inte kan köra för de priserna kanske är för dåliga företagare.

På 1960-talet när våra förhandlare gjorde upp med skogsbolagen, gick de igenom årets kostnadsökningar och på så sätt fick fram en relevant prisbild. I dag är det annorlunda. Det är den så kallade marknaden som gäller, och det är de som kör billigast som är marknaden. Gamla affärsrelationer gäller inte längre. Inte heller etik och moral som mina föräldrar lärde mig en gång.

Det är inte många som törs uttala sig i frågan för att riskera att få repressalier från bolagen, men då jag har lagt av så törs jag uttala mig och sanningen ska inte sopas under mattan.

undefined