De åkte dit med gamla fotografier och boken och letade efter de exakta platser som fotograferades då för 30 år sedan. Resultatet blev den nya boken Åter till mulens marker. Det är en svidande vacker bok som gör en nedstämd, men också glad. Nedstämd över bilderna som visar på det försvinnande kulturlandskapet, de frånvarande nötkreaturen. Men glad över berättelserna om de lantbrukare som fortfarande har betesdjur på markerna och som lägger sig vinn om att hålla landskapet öppet.
– Vi vill visa på motkrafterna och på konsumenternas möjlighet att påverka snabbt, snabbare än politiska beslut. Genom att äta kött från djur som bara äter gräs och hö gör vi en viktig insats för odlingslandskapet och miljön i stort, säger Tore Hagman.
Bilderna är från Västergötland och i bokens inledning beskriver författarna att de ofta fick leta länge innan de hittade de platser där de var på för 30 år sedan. Ibland fick de ge upp, så igenvuxet var det.
– Vi jobbar i Västergötland. Men bilderna är allmängiltiga, var som helst i landet skulle man kunna göra en motsvarande bok, säger Tore Hagman.
Bilderna visar som sagt både de betesmarker som övergetts och de som fortfarande producerar naturbeteskött.
– Vi vill inte romantisera bilden av kulturlandskapet och säga att det var bättre förr. Men vi hoppas genom boken väcka folks insikt om att det val som man gör när man köper kött avspeglas i landskapet, säger Tore Hagman.