Därför är svenska stallplatser dyrare
Många kvadratmeter per djur blir dyrt. Det konstaterar Jordbruksverket som jämfört kostnaderna för att bygga svenska, tyska och irländska stallar för får- och nötkreatur.
Men arean per djur påverkas snarare av vilken typ av stall som lantbrukaren väljer än av nationella regler för hur stor golvyta ett djur ska ha, sammanfattar Jordbruksverket.
En skillnad mellan länderna är att i Sverige är det inte tillåtet att bygga stallar för kor och får med spaltgolv där djuren ska ligga. I de flesta fall är det inte regler som styr hur stor golvarea varje djur har utan rekommendationer och praxis för en god stallfunktion.
Svenska liggbåsstallar för dikor och slutuppfödning av tjurar har förhållandevis stor area per djur och dessa stallar blir därför dyra vid en jämförelse. I Irland och Tyskland bygger man sällan liggbås.
På Irland har djuren ofta mindre utrymme än i Sverige och Tyskland vilket bidrar till lägre byggkostnader. Men irländska lantbrukare bygger inte alltid de billigaste typerna av stall.
Ströbäddsstall är den vanligaste stalltypen i Sverige och för dessa varierar kostnaderna. Av dikostallarna är det svenska ströbäddsstallet det dyraste.
Att ströbäddsstallet för dikor blir dyrt beror till stor del på att svenska lantbrukare har generösa utrymmen per djur. Även för tackor är det normalt att ha större yta per djur än minimi-