Dags att lyssna nu, Svenska Kraftnät!

Gör om, gör rätt, är kravet från LRF Sydost, Södra och berörda kommuner till Svenska Kraftnät. Bolagets planer på en 400-kilovoltsledning genom sydöstra Sverige, från Oskarshamn i Kalmar län till Olofström i Blekinge har väckt starka protester.

Kampen mot den 20 mil långa luftledningen, som kommer att beröra 750 markägare, har pågått i flera år. Nyligen presenterades en utredning av konsekvenserna av ledningen, bekostad av LRF Sydost, Södra och berörda kommuner. Läs mer om det i Skogsland.

Konsultföretaget Pöyry pekar i utredningen på stora brister i samrådsförfarandet. Man har räknat på alternativet markledning och konstaterar att den samhällsekonomiska vinsten skulle bli 260 miljoner. Konsulten har också jämfört ersättningarna som betalas ut till markägarna vid kraftledningsbyggen med dem vid byggen av mobilmaster eller vindkraftverk, då uppgörelser sker utanför expropriationslagen. I de fallen är ersättningarna mer förmånliga för markägarna.

Att en högspänningsledning byggs över markerna innebär inte bara förlust av mark. Elektromagnetiska fält inpå knuten innebär att många investeringar inte kan göras och även en ständig oro för effekterna av strålning. Om detta vittnade Per-Olof Nilsson, markägare i Tattamåla i höstas. I dag går en 400-kilovoltsledning över hans mark, den nya ledningen ska dras parallellt med denna, 120 meter från bostaden. Han berättade för Skogsland hur han känner av ledningen, bland annat tänds lyset i traktorhytten i ledningens närhet.

Men att lyssna tycks inte vara Svenska Kraftnäts bästa gren.

– Så här långt kan jag inte se att den har tillfört något nytt, kommenterade Svenska Kraftnäts generaldirektör Mikael Odenberg Pöyrys rapport vid kontakt med Skogsland. Och markledning? Nej det skulle fördyra projektet.

Så kan maktens arrogans ta sig uttryck. Självklart behöver vi infrastruktur. Men det bör inte ske på markägares och boendes bekostnad. Vid projekt som detta är kostnaden för marken bara cirka 4-5 procent av totalkostnaden. Att de människor som tvingas upplåta sin mark och sin närmiljö ersätts anständigt är det minsta man kan begära.