För båda affärsformerna gäller i normalfallet att ersättningen betalas ut först efter att virkesvolymen har mätts vid industri. Det är dock inte ovanligt att skogsägaren får betalt i förskott när avtalet med köparen skrivs. Beloppet justeras senare upp eller ner beroende på utfallet i mätningen. Förfarandet skiljer sig från en rotpostaffär där skogsägaren får full betalning redan vid avtalsskrivandet (avtalsåret) eftersom köparen betalar för den rotstående volymen före avverkning.
Allmän, förenklad och frivillig
Det finns tre regler man kan följa när intäkter redovisas för beskattning: allmänna regeln, förenklade regeln (K1-regeln) och frivilliga skattemässiga regeln (betalningsplansregeln).
För den frivilliga skattemässiga regeln gäller sedan tidigare att beskattning sker det år då den faktiska köpeskillingen betalas ut till skogsägaren (betalningsåret). Regeln förutsätter dock att betalningen fördelas över två eller flera beskattningsår.
Till den allmänna regeln har Skatteverkets grundinställning varit att intäkten ska beskattas under avtalsåret. Kritiker, bland andra LRF, hävdar dock att beskattning här bör ske först efter inmätning. Men efter att LRF, för två skogsägares räkning, överklagat ett skattebeslut till Högsta förvaltningsdomstolen gäller nu att beskattning sker under inmätningsåret för de som tillämpar den allmänna regeln.
”Får se om vi kan driva något fall”
– När det gäller den förenklade regeln står Skatteverket i sin vägledning fast vid att det är betalningsåret som gäller, vilket LRF inte håller med om. LRF anser att beskattning ska ske för inmätningsåret. Läget är nu oklart och vi får se om vi kan driva något fall även när det gäller den förenklade regeln, säger LRF:s skatteexpert Urban Rydin.
I domen, som meddelades den 20 oktober 2017, klargörs att försäljning av virke ska likställas vid ordinär varuförsäljning. Det innebär att intäkten ska redovisas när risken och förmånen av att inneha varan övergår till köparen. Det sker alltså vid inmätningen om man har gjort en virkesaffär i form av avverkningsuppdrag eller leveransrotköp.
Domstolen påpekar också att köparen ofta kan häva avtalet vid storm, brand eller insektsangrepp. Det är alltså inte möjligt att beräkna inkomsten på ett tillförlitligt sätt förrän virket faktiskt är avverkat och inmätt. "Mot denna bakgrund är det inte förenligt med god redovisningssed att ta upp inkomsten som intäkt redan det beskattningsår då avtalet ingicks och ersättning erhölls", skriver Högsta förvaltningsdomstolen.
Tre vanliga köpformer vid virkesförsäljning:
Köparen får i uppdrag att avverka ett bestånd inom en viss tid. Säljaren får betalt när virkesvolymerna är inmätta vid industri. Kostnader för drivning (avverkning och skotning) dras av från det totala virkesvärdet. Priset bestäms enligt en prislista. Betalningen kan dröja eftersom den inte sker förrän virket är inmätt vid industri. Förskott på en del av det uppskattade nettot är därför vanligt.
Köparen får nyttjanderätten till skogsråvaran i ett bestånd inom en viss tid. Priset är fast för hela objektet eller per trädslag, sortiment och dimension. Affärsformen gör det lättare för säljaren att jämföra anbud från olika köpare. Betalningen kan dröja eftersom den inte sker förrän virket är inmätt vid industri. Förskott på en del av det uppskattade nettot är därför vanligt.
Skogen säljs rotstående, alltså före avverkning, genom anbudsförfarande. Säljaren får betalt direkt vid kontraktskrivandet. Uppmätningen av skogen, stämplingen, utförs vanligen av en tredje objektiv part på säljarens bekostnad. Köparen står för kostnaderna för drivning och köparen förbinder sig att avverka skogen inom en viss tid, vanligen två år.