Då litade vi på medlemmarnas solidaritet – nu är det betala bäst som gäller
Jag har varit LRF-medlem sedan 1948 och har det första medlemskortet kvar. Avgiften var 40 kronor och avdelningsordföranden har skrivit på det.
Det första protokollet skrev jag 1951. Avdelningsordföranden hade varit i Stockholm på RLFs extrastämma om mjölköverskottet. Beslutet i avdelningen blev att avsides belägna gårdar skulle övergå till köttproduktion.
Jag var sekreterare i avdelningen i 40 år och i kommungruppen i 16 år. Det var livliga diskussioner när våra föreningar var mindre, jämfört vid dagens stämmor där många sitter passiva. Vågar de inte visa sin åsikt eller sitter de där för att det är betald ledighet?
När vi byggde Värö, Mönsterås och Mörrum litade vi på medlemmarnas solidaritet. Nu bygger Södra ut för fem miljarder trots att de vet att idag säljer skogsägaren till den som betalar bäst.
Arla har inga problem att bygga ut för där verkar medlemmarna vara livegna. I föreningsrörelsens början hade vi bondens barn som anställda och det investerades inte mer än att betalningsförmågan bibehölls. Nu betalas direktörerna med ockerlöner, beslutade över medlemmarnas huvuden. Jag reagerar mot att våra företag i dag visar vinster, till och med rekordvinster. Vinster i företagen beror på låga leverantörspriser och den som inte vet det är inte smartare än en femteklassare.
undefined