I den skogsbrandsutredning som utredaren Aud Sjökvist presenterade för regeringen i våras konstateras att räddningstjänstens insatser var underdimensionerade i inledningsskedet. Man lyckades inte omringa branden utan måste jaga den, förloppet blev våldsamt i den hårda vind som rådde.
Utredaren ger däremot ett erkännande till "ovärderliga resurser" i företag, organisationer och frivilliga. Till de nämnda hör LRF som med sin lokala och regionala organisation evakuerade 1000-talet djur. Man hjälpte till att hugga brandgator och bönders gödseltunnor förvandlades till vattenkanoner som rullade i brandgatorna dygnet runt.
Bönder och skogsägare har utrustningen, de har kunnandet både när det gäller att hantera djur och motorsågar. Och de har lokalkännedomen. Via LRF har de därtill ett finmaskigt nätverk som kan organiseras och mobiliseras.
Lika viktigt var nätverket efter stormen Gudrun, då LRFs stödgrupper ryckte ut och röjde nedfallna träd längs vägar och ledningsgator. Nog är detta ovärderligt. Utan bönderna och skogsägarna och deras nätverk blir vi mer sårbara när katastroferna inträffar.