Utgångspunkten är
Med detta som ammunition försöker Coop skjuta skrämskott – vem vill inte äta giftfri mat? Men lite närmare analys visar att halterna av bekämpningsmedel uppgick till mellan en tusendel och en tiotusendel av de halter som vetenskapligt kan visas ha någon effekt. Man får anstränga sig för att höra puffarna från leksakspistolen.
Min ena reflektion är att det är oanständigt att föra konsumenter bakom ljuset med ren propaganda förklädd till vetenskap. Forskning är inte en lekstuga där Coop eller andra aktörer kan gå in och tolka data efter egna syften. Den vetenskapligt relevanta tolkningen av IVLs resultat är att de uppmätta halterna saknar all betydelse ur giftighetssynpunkt, allt annat är ren demagogi. Punkt!
Min andra reflektion är att tilltron till vetenskaplig kunskap, liksom förståelsen för forskningens metoder och resultat – förutsättningar för att en verksamhet ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet – verkar sitta alltmera trångt, kanske särskilt inom den gröna sektorn. Det finns en politisk, kommersiell och medial faiblesse för att
GMO-motstånd, biodynamiskt jordbruk, antroposofi, homeopatiska metoder inom djursjukvården – alla fångas de aningslöst upp och behandlas respektfullt och okritiskt, som om dessa rörelser spelade på samma planhalva som vetenskap och beprövad erfarenhet. Men det gör de inte. De är dogmatiska, vetenskapsfientliga ideologier som inte hör hemma i ett kunskapssamhälle.
Se där en viktig uppgift för jordbrukets organisationer: att återerövra respekten för vetenskap och beprövad erfarenhet som drivkraft i det svenska jordbruket. Det är troligen världens mest djur- och miljövänliga – hur mycket än Coop försöker skrämma oss för det så kallade konventionella jordbrukets produkter.
undefined