Uttern är totalfredad och tillhör statens vilt. Det senare innebär att döda uttrar lämnas till polisen som skickar dem till Naturhistoriska riksmuseet där de obduceras.
– Under hela 1980-talet fick vi in kring 30 uttrar, nu kommer det in nära 100 varje år. Den ökningen avspeglar naturligtvis tillståndet i naturen, säger forskaren Anna Roos till tidningen Svensk Jakt.
Den vanligaste dödsorsaken för uttrar är trafiken, som ligger bakom cirka 80 procent av dödligheten. Fiskeredskap tar cirka 10 procent och resten är andra orsaker.
Statistiken över antal döda uttrar visar på en ökad utterstam, det gör även jägarorganisationernas samlade observationer. Dessa visar också att minken minskar i takt med att uttrarna blir fler.
Ökningen för utterstammen började i norra Sverige under 1990-talet. Fallviltsstatistiken antyder att ökningen under början av 2000-talet är snabbare i söder. Även från sydvästra Sverige rapporteras det nu om uttermöten.
Hoten mot utter har varit utdikning av våtmarker och sjöar samt regleringar av vattendrag. Miljögifter som PCB har gett fortplantningsstörningar hos många djur, bland annat uttern. Det senaste hotet är industrikemikalien PFOS som bland annat finns i vattenavstötande kläder. PFOS har hittats i höga halter hos uttrar som obducerats.
Restaurering av vattendrag, våtmarker och sjöar hjälper uttern, liksom att markägare sparar skyddande vegetation som buskar och träd längs stränder. Trafikverkets och skogsbrukets trafiksäkra utterpassager där vattendrag och vägar möts anses också minska trafikdöden.