– Den värsta reformen hittills, är det betyg som en veteran i rådgivarbranschen, Sören Söderteg, EU-expert på LRF Konsult, sätter på Cap 2015.
– Ur bondens synvinkel har ingen annan reform varit lika komplicerad, lika svår att greppa.
Alla de som tidigt varnade för att Caps nya miljövillkor skulle skapa ett monster, tycks alltså ha fått rätt. Men varningarna gällde främst den armé av byråkrater som man trodde skulle krävas för kontrollen. Ingen kunde förutse den monstruösa oredan kring regelverket inför årets ansökan.
– Alla blev tagna på sängen av förgröningen. Vi hade inte uppfattat att det skulle bli så komplicerat, säger Sören Söderteg.
På pappret kan förgröningen verka lika enkel som EU-kommissionen påstod när den la fram förslaget. Av pengarna i gårdsstödet skulle 30 procent miljövillkoras, vilket skulle förgröna hela bilden av jordbrukspolitiken, Cap. Alla EUs bönder skulle uppfylla tre miljökrav: att diversifiera med tre grödor på åkrarna, att värna biologisk mångfald genom att skapa en ekologisk fokusareal, samt bevara permanent gräsmark.
Men krångligt blev det, och många frågar sig vad som hände med miljönyttan. Samma fråga kommer hela tiden när Sören Söderteg möter lantbrukare från norr till söder då han reser runt för att förklara miljövillkoren.
Själva syftet har lantbrukarna inte ifrågasatt, menar Sören Söderteg.
– Varenda lantbrukare vet ju att en god växtföljd minskar kväveurlakningen och är bra för biologisk mångfald.
Men i praktiken kan man fråga sig om Bryssels detaljkrav leder till den miljönytta som EU-kommissionen velat uppnå och marknadsföra.
Tre grödor måste bonden i de flesta fall odla – men enligt regelverket kan det faktiskt räcka med tre olika sorters spannmål. Till och med så lika varandra som höstvete, vårvete och rågvete. Då är det inte mycket diversifiering man får ut av all byråkratin, menar Sören Söderteg.
– Då kan man ju undra vad man egentligen har vunnit med miljövillkoren.
I sin rådgivning inför SAM-ansökan har Sören Söderteg ibland ställt sig frågan ”vad håller vi egentligen på med”. Som när en kund hade sått 76 procent vete på fälten, i stället för de 75 procent, där gränsen går för den största grödan. Sören gav förstås bonden rådet att ta bort en procent vete eller så i blandsäd.
– Men vad är miljönyttan med detta?
Sören vet lantbrukare som har överskridit gränsen för den största grödan, men som ordnat saken genom att byta skiften med grannen när det är dags för SAM-ansökan. En del hade helt enkelt hunnit så för mycket av sin största gröda innan reglerna blev kända, sent i höstas.
– Det blir lite spel för galleriet. Man lirkar sig fram. Men vad är det för vits med att två bönder byter mark med varandra. Vad har man då vunnit i miljötänk? Jag tycker att det är konstigt.
Andra åtgärder som bönder vidtar för att möta miljövillkoren kan rent av motverka miljönyttan. Som när lantbrukare plöjer upp långliggande vallar och sår korn, enbart för att nästa år kunna lägga denna mark i träda. En träda som kan räknas in i den ekologiska fokusareal som lantbrukaren måste skapa för att få sitt förgröningsstöd. Är inte långliggande vall bra för den ekologiska mångfalden då? Jo, men den får inte räknas som ekologisk fokusareal, enligt de nya Cap-reglerna.