Byggde biokolspanna för att förbättra jordmånen

Det var biokolets förmodade potential att öka skördar och vattenhållande förmåga hos sämre jordar som först fick honom intresserad av att sprida det på sina åkrar.

– Det är inte så jättebra jordmån här. Näring går ju alltid att tillföra i alla former, men vatten är en väldig bristvara ibland, säger Edvard Hamilton.

Sökte stöd från Klimatklivet

När han insåg att biokol var svårt att få tag i bestämde han sig för att söka stöd från det så kallade Klimatklivet för att investera i en egen panna. Det är två år sedan.

– Det kanske var ett lite större projekt än jag trodde. Det har varit lite pyssel men nu fungerar den.

Kolet stabilt

Anläggningen har byggts av en liten tysk firma och har en kapacitet att ge 160 kilowatt värme och ska kunna producera 150 ton biokol per år. Värmen används till byggnader som boningshus, verkstäder och spannmålstorkar om totalt 2 500 kvadratmeter.

De höga temperaturerna i pyrolyspannan gör kolet stabilt i marken i flera tusen år.

Flis från egen skog

Råvaran är träflis från de 280 hektar skog som hör till gården blandat med avfall från spannmålshanteringen som damm, boss och avrens samt en del restmaterial från en närliggande foderindustri.

Det hann bli en liten mängd biokol till årets vårbruk. Det blandade Edvard Hamilton med hästgödsel och lade ut på en åker med skopa i brist på annat just då.

– Annars tror jag att en vanlig kalkspridare också skulle kunna sprida det. Alternativet är att man blandar det med fastgödsel i en gammal mixervagn eller liknande.

Ett bättre alternativ ur klimatsynpunkt skulle enligt Edvard Hamilton kunna vara att biokolet går vägen via en djurmage, att det blandas ut i foder till kor eller grisar och kommer in i gödseln på det sättet.

Dyrt som jordförbättringsmedel

Men biokol är ett dyrt jordförbättringsmedel för lantbruket och effekterna är inte helt klarlagda. Samtidigt finns det andra aktörer på marknaden som är intresserade av att köpa biokol.

– Frågan är om man har råd att lägga det på åkern för trädgårdsnäringen är väldigt intresserad av den här produkten och de har mycket större plånböcker än lantbrukarna har, säger Edvard Hamilton.

Värdet kan höjas

Ett ännu högre värde skulle biokolet rendera om det godkändes för livsmedel.

– Kan det bli ett E-nummer så har varken lantbruk eller trädgårdsnäring plånbok nog, då ska det kanske bli det svarta i lakritsen.

Stöd bekostade hälften

Investeringen i biokolanläggningen kostade totalt 4,5 miljoner kronor för byggnation, pyrolysutrustning, installation, kulvertar, inmatningsystem och lager. Omkring hälften av kostnaden fick han i stöd från Klimatklivet. Det har varit vissa problem med att få anläggningen att fungera optimalt, bland annat att transportera det kruttorra biokolet med skruvar.

Just nu pågår en ombyggnation av utmatningssystemet. Men Edvard Hamilton är nöjd med sin satsning.