Foderbristen gör i att köttdjursuppfödare inte vågar köpa ungdjur. Det betyder problem för mjölkproducenterna som inte blir av med sina tjurkalvar. Björn och Susanne Anderson på mjölkgården Stora Lundby utanför Vallentuna hör till de drabbade. De fick nyligen besök av landsbygdsministern Sven-Erik Bucht.
– Jag blev skakig när jag såg att vårt spannmål gått upp i ax redan nu, säger Susanne.
Sedan de sådde i maj-juni har endast 36 millimeter regn fallit. Första skörden blev bara hälften så stor som normalt. Susanne slår ut med handen över fälten. Vallen skördades för fem veckor sedan, men någon återväxt är knappast att tala om. Andraskörden är hotad. På ett kornfält bredvid är det så glest att man ser jorden mellan de alltför korta stråna som redan gått upp i ax.
– Det vi är rädda för nu är att det börjar regna när vi ska skörda. Då kanske vi inte kan tröska. Förra året kunde vi inte tröska förrän i november på grund av regn.
Bristen på foder har ökat trycket på slakterierna och köttdjursuppfödarna vågar inte satsa på nya djur. För mjölkbönder som paret Anderson ställer det här till stora problem.
– Det som oroa mig mest är att vi inte blir av med tjurkalvarna. När det inte finns något foder är det ingen som vill köpa dem. Kalvarna står nu i ungdjursladan och vi vet inte var vi ska göra av dem för vi behöver ha dit andra kalvar. Vi funderar på om vi ska kastrera och göra dem till stutar för då kan de gå tillsammans med kvigorna, men kastrerar vi är de inget värda. Men vi har ju inget foder, överskottet har vi ju sålt.
Susanne Anderson tycker att ett av de stora problemen är att efterfrågan på svenskt kött är för liten. Hon vill se att restauranger, kommuner och andra offentliga upphandlare väljer det inhemska före det billigare importerade och det är något hon verkligen trycker på i samtalet med Sven-Erik Bucht när han besökte deras gård.
Landsbygdsministern menar att efterfrågan på svenskt kött är stor. Däremot är han medveten om att den som går på krogen sällan får veta varifrån biffen på tallriken kommer.
– Vi måste nog lagstifta om ursprungsmärkning i den här frågan. Det är på gång, säger Sven-Erik Bucht.
När det gäller foderproblemet föreslår han att en tänkbar dellösning är att köpa från platser där torkan inte varit lika svår, som till exempel Norrland. Men Björn och Susanne Anderson ser inte det som ett särskilt rimligt alternativ då grovfoder är dyrt redan före transportkostnaderna läggs på.
Sven-Erik Bucht är bekymrad över torkan.
– Jag har varit ute i landet och det ser bedrövligt ut på många håll, som här i Vallentuna. Men här kan, om det kommer regn, situationen räddas. På andra ställen går det inte.
– Just nu är regeringens kurs att gå in till EU-kommissionen och begära medel från krisfonden. Vi vill höja de förtida utbetalningarna från 70 till 75 procent och har ändrat reglerna så att man få slå ekologiska arealer utan att det dras ned på stödet.
Björn och Susanne är nöjda över att ha fått framföra sina åsikter till ansvarig minister, men de tycker inte att han hade mycket till besked att komma med.
– Det känns lite sådär, men vi hade inte räknat med det.
Björn och Susanne driver Stora Lundby sedan 1982 då de tog över efter Björns far. De är sjätte generationen på gården.
Mjölkgård med 80 kor, totalt, tjurkalvarna ej medräknade, 170 djur.
Den egna arealen är på 200 hektar, därutöver arrenderas 70 hektar. Hälften består av skog och resten odlas för foder: 50 procent vall och resten korn och en del havre.
