Flera svenska partier tänker aktivt driva en grön omställning i sina kampanjer. Därmed hamnar LRFs hjärtefråga mitt i debatten inför valet till EU-parlamentet den 25 maj.
Det är inte bara i den svenska kampanjen som energiomställningen kommer att debatteras mycket i vår. Att klimatet blir en av EU-valets stora frågor stod klart då EU-parlamentet nyligen tog ställning för en betydligt tuffare klimatpolitik än vad EU-kommissionen föreslagit. Var i frågan EU-ländernas regeringschefer står kommer att visa sig vid EU-toppmötet 20–21 mars då klimatpaketet ska diskuteras.
Men det är först i höst som detaljerna i paketet ska behandlas. Det blir alltså det nyvalda parlamentet som kommer att ha avgörandet i sin hand, vilket förstås bidrar till att göra energin till en viktig valfråga.
Om man i dag ställer den enkla frågan till partierna om de är för förnybar energi kan man bara få ett svar, nämligen ja. Men hur snabbt det ska gå och vilka energislag som ska ersätta oljan är frågor som splittrar. En skarp skiljelinje delar partierna när man frågar om EU ska styra ländernas omställning genom att sätta upp bindande mål för andelen förnybar energi och för energieffektiviseringen.
På den ena sidan står parlamentets konservativa grupp EPP där både svenska Moderaterna och KD ingår. EPP är emot detaljstyrning.
På den andra sidan skiljelinjen finns socialdemokrater, miljöpartister samt Vänsterpartiet och Centerpartiet som önskar att EU sätter upp mål som länderna måste följa.
Moderaterna och KD röstade nej då EU-parlamentets majoritet i februari tog ställning för en tuffare klimatpolitik med tre bindande mål till 2030: Att utsläppen av växthusgaser ska minska med 40 procent, att andelen förnybar energi ska öka till 30 procent och att energin ska användas på ett 40 procent mer effektivt sätt.
EPP-gruppen ansåg att det räcker med ett enda bindande mål – nämligen att begränsa utsläppen med 40 procent.
De övriga svenska politikerna röstade för samtliga tre bindande mål, om än något halvhjärtat för Folkpartiets del. Socialdemokraterna, Centern, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill att EU ska driva på energiomställningen i snabbare takt än vad EU-parlamentet anser.
Socialdemokraten Marita Ulvskog är en av dem som arbetar för en tuffare klimatpolitik på EU-nivå. Hon var den socialistiska gruppens förhandlare då EU-parlamentet antog resolutionen.
– Vi var besvikna på att vi inte lyckades få ett mer ambitiöst mål om det förnybara än 30 procent. Om företag, kommuner och stater ska våga satsa på det förnybara brett så behöver man väldigt klara ramar att verka inom.
Diametralt motsatt syn har Moderaternas toppnamn Gunnar Hökmark. Till Land Lantbruk säger han att han tror att skogen har en framtid som energikälla, men vill hålla EU utanför detaljbeslut om energipolitiken.
– För risken finns att det finns alldeles för många på europeisk nivå som inte vill använda den typen av biobränslen. Sverige och Finland har en helt annan skogstradition och omfattning på skogarna. Det understryker hur viktigt det är att varje land utformar sin energipolitik.
Manegen är alltså krattad för en spännande politisk debatt i en sakfråga som till skillnad från skatter och skola faktiskt ligger på EUs bord.
Energifrågan rymmer dessutom en dimension som väntas sätta stark prägel på hela EU-valet – hur mycket makt som EU ska ha överhuvudtaget.
undefined