Jordbruket får därtill en särställning. När utsläppen, enligt Miljömålsberedningens mål, minskat med 85 procent till år 2045 kommer jordbruket att svara för huvuddelen av utsläppen.
– Vi har en växande befolkning och jordbruket kommer att producera mer mat. Vissa utsläpp från jordbruket går inte att tänka bort, sa Miljömålsberedningens ordförande Anders Wijkman vid pressträffen i förra veckan då betänkandet presenterades.
Betänkandet talar om ett hållbart och konkurrenskraftigt jordbruk som ska öka i omfattning. Vilka åtgärder som ska sättas in för att målen ska nås upplyser visserligen inte betänkandet om, så här långt har man bara enats om målen. Åtgärderna och styrmedlen får vi vänta på till nästa betänkande, som väntas i juni.
Det är naturligtvis positivt att skogsbruket ges en så central roll och att man förutsätter ett konkurrenskraftigt, växande jordbruk. För faktum är att jordbruket och skogsbruket är de enda av våra näringar som lämnar ett positivt bidrag genom att binda klimatgaser. Och det är bra att detta får ett erkännande i betänkandet.
Men för att detta inte bara ska bli fagra ord i ett dokument krävs handling. Skogsbruket måste tillåtas vara effektivt för att ha möjlighet att göra dubbel klimatnytta. För jordbruket måste bördan av särskatter och regelkrångel lättas om det ska bli konkurrenskraftigt. Det senare är i första hand frågor för den livsmedelsstrategi som ska presenteras till sommaren, men även miljömålsberedningen kan påverka.
Tyvärr kan man hysa en del tvivel över om miljömålsberedningens ledamöter kommer att nå enighet om medlen att nå målen. Bland ledamöterna i den parlamentariskt tillsatta beredningen finns anhängare av köttskatt av klimatskäl och motståndare till trakthyggesbruk. Men det är inte nya pålagor och ökat krångel som jordbruket och skogsbruket behöver.