Gruppen ska se över och förbättra myndighetens hantering av de krav på återbetalning av gårdsstöd som verket gått ut med. Det är bra.
I våra spalter har vi lyft fram häpnadsväckande exempel på bristfällig kommunikation och märkliga bedömningar. Men risk för att bli tjatig ska jag bidra med fler. Det handlar om en köttbonde mitt i Blekinge, där ekhagar som de hennes köttrasdjur betar är karaktäristiska för landskapet. Markerna har kontrollerats av länsstyrelsen, först 2007 med grönt ljus, senast hösten 2010 av länsstyrelsen i Skåne, som har tagit över arbetet med kontroll av gårdsstöden från länsstyrelsen i Blekinge.
Dan före julafton 2010 kom brevet med kontrollresultatet, där en del av bondens beten strukits - de var "skog och berg". Där rök den julefriden. Men inte nog med det, bonden måste svara inom tio dagar, alltså till dagen efter nyårsdan. Med andra ord: Hon måste reda ut problemet under de dagar då snart sagt varje rådgivare och handläggare på länsstyrelsen flytt tjänsterummet för mellandagsledigt!
Service och lättillgänglighet är en grundsten för statliga myndigheter. Ett annat exempel på hur det kan brista är när länsstyrelsen i Östergötland skickade ut återkraven mitt i skörden. Och sedan satte telefontiden på eftermiddagen - då de flesta bönder måste tröska!
Men åter till vår blekingska köttbonde. I augusti kom brev med återkrav på 76 000 kronor för 2009. När bonden kontaktat länsstyrelsen i Skåne har hon gång på gång fått svaret att länsstyrelsen i Blekinge har gjort fel när de godkände hennes betesmark 2007. Visst, det kan tyckas enkelt att skylla på bortrationaliserade kolleger. Men hur rimmar det med en annan statlig grundsten, alla invånares rätt till likvärdig service? Vem ska medborgaren kunna lita på? Länsstyrelserna är ju trots allt grenar på samma statliga stam.
Det här var ännu ett exempel ur verkligheten. Arbetsgruppen lär ha ett jobb att göra. Vi på Land Lantbruk lovar att noga följa resultatet.