Dygnet runt har lantbrukare från trakten röjt brandgator, fraktat vatten i sina gödseltunnor och vattenbegjutit marken för att hejda brandens framfart.
Och i Expressen uttalar sig mjölkbonden Tomas Jonasson, som fått hjälp att flytta över hundra mjölkkor. Ett "mastodontjobb", konstaterar han.
– En otrolig eloge till vår LRF-förening som ställt upp och organiserat och hjälpt till, sedan grannar och allt folk runtomkring. Det är magiskt vad de kan göra, säger Tomas Jonasson till tidningen.
För enskilda drabbade är den stora skogsbranden en katastrof. Men det finns ljusglimtar i mörkret. Till detta hör engagemanget från många frivilliga och inte minst från lantbrukarna, som mitt i skördetider släppt allt för att hjälpa till.
Bönderna har maskinerna, de har kunskaperna och är vana att hugga i när det krävs. Men inte minst viktig är den solidaritet som man i bondeled ofta visar sina yrkesbröder och -systrar. Och så har de - inte att förglömma - tillgång till ett fantastiskt nätverk som stavas LRF.
Lobbyorganisation, javisst. Men det är det stora nätverket med över 1 000 lokalavdelningar och 17 regionförbund som är LRF: s förnämsta styrka. När det gäller aktiveras organisationen direkt, vid branden i Västmanland har den bestått provet. På kort tid har 1 200 djur evakuerats från brandområdet och omplacerats i tomma stallar och på beten hos LRF-medlemmar runtom i Mellansverige. Det är stort.
Viktigt är också att LRF Mälardalens omsorgsgrupp genast startat sitt arbete med att stötta de medlemmar som drabbats av branden. Det är inte bara arbetsvilliga händer utan också medmänsklighet som behövs.
Debatten om samhällets beredskap för katastrofer lär fortsätta långt efter att den sista glödhärden i Västmanland släckts. Men en sak känns redan uppenbar, lantbrukarna har visat vilken samhällsnytta de gör, utöver att producera livsmedel. Bönderna har blivit storbrandens hjältar.