Bondens liv utanför TV-rutan
Under hösten får tv-tittarna lära känna skogsföretagaren Sven-Arne Eriksson i TV4-programmet Bonde söker fru.
Ersk-Ols. Så heter gården i Ockelbo där Sven-Arne Eriksson bedriver skogsbruk och köttproduktion. Kombinationen ger en variation som han uppskattar.
– Det är hemskt skönt när hösten kommer och man vet att man är klar med allt och får sätta sig i skördaren och börja jobba, säger han.
I "Bonde söker fru" har Sven-Arne Eriksson hittills framställts som en blyg man som har svårt att få samtalen att flyta naturligt. Hemma på gården ger han ett annat intryck när han visar runt i den historiska miljön där släkten har bott i generationer, åtminstone sedan 1700-talet.
undefined
– Neeej, säger Sven-Arne och ler snett.
Sven-Arne har arbetat på föräldragården sedan han tog studenten från skogsgymnasiet på 1980-talet. För hundra år sedan hyste gården nio pigor och lika många drängar. I dag driver Sven-Arne den på egen hand, med viss hjälp av barnen som bor med honom på heltid.
– Vid kalvning är det ganska intensivt. Då brukar barnen vara ute och hjälpa till.
Men nu är det höst och arbetet med djurskötseln går ner på lågvarv medan skogsbruket drar igång på allvar.
För tillfället består arbetet av en tidig gallring i ett yngre bestånd. För att spara tid och samtidigt förse gårdens flispanna med bränsle brukar Sven-Arne hoppa över röjningsarbetet och i stället göra tidiga och täta gallringar.
– I och med att jag har egna maskiner kan jag göra så. Då får jag också bättre tillväxt, menar Sven-Arne Eriksson och visar sin skördare, en Skogsjan från 1997 med ett grövre aggregat som klarar såväl gallring som slutavverkning.
undefined