Finansminister Magdalena Andersson hejdas på sin budgetpromenad och får svara på frågor om mjölkböndernas situation. Jo, hon är engagerad i saken, försäkrar hon, och hon påpekar också att hon köper svensk mjölk, ost och yoghurt som ett sätt att stödja svenska mjölkbönder.
I Aktuellts nyhetstimme samma kväll nämns mjölkböndernas aktion på Mynttorget i centrala Stockholm tre gånger. Kvällspressen rapporterar om bönder som tagit traktorn till Stockholm för att höja sin röst och i Dagens Nyheter illustreras artikeln om statsbudgeten med en bild på demonstrerande bönder. Och när Expressen några dagar senare berättar om moderaternas skuggbudget är huvudnumret i artikeln "sänkt skatt för bönder".
Bondedemonstrationen fick ett sällan skådat genomslag. Detta en nyhetstät dag, då flyktingkrisen dominerar och det rapporteras om statsbudgeten, något som normalt mest handlar om det som berör majoriteten; jobben, vården, skolan, skatterna...
Det var länge sedan LRF mobiliserade medlemmar ut på gator och torg för att demonstrera. Det är något som ofta efterlyses av medlemmar, som minns 1980- och 1990-talens stora bondetåg och traktordemonstrationer. Nu skedde det, och det väckte stor uppmärksamhet trots det intensiva nyhetsflödet.
Men även efter detta finns mjölkbönder som klagar på att LRF "inte gör något". Frågan är vad LRF skulle göra mer, det har de klagande inte något förslag på. Opinionsbildning är en viktig del i en intresseorganisations arbete, den här gången lyckades man sätta fokus på mjölkbönderna.
Tyvärr finns inte trollspöet som i ett slag förändrar läget. Inte heller demonstrationer kan tas till i tid och otid - det skulle få allmänheten att tröttna och orsaka gäspningar på nyhetsredaktionerna. I ett demokratiskt samhälle går det inte att domptera medier eller den allmänna opinionen.
För övrigt hoppas man att Arlas prishöjning innebär ett trendbrott och att priset fortsätter uppåt efter det senaste årets sannskyldiga stålbad.