Patrik Oksanen, politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning, citerar i en ledare på nätupplagan helahalsingland.se hockeyprofilen Leif Boorks twitterinlägg:
"Jaha! Nu är det sluthandlat från Arla! Nu blir det från lokala mejerier och gärna mer till mjölkbönderna. Vi har Falköping i kylskåpet nu!" Och Patrik Oksanen fortsätter:
"Om inte Arla omedelbart hanterar frågan, annat än att låta sin anonyma konsumentkontakt chatta med tv-tittarna, kommer familjen Boork att få sällskap av familjen Oksanen."
Att många vill visa sin solidaritet med mjölkbönderna är förstås positivt, men en bojkott slår fel. Och det är tyvärr budskap som nu sprids med blixtens hastighet på sociala medier.
Vad Patrik Oksanen uppenbarligen inte har tänkt på är att det drabbar just dem man vill värna; de pressade mjölkbönder, bland annat i just Hälsingland, som äger och levererar till Arla. Om Arla tappar marknad på den förhållandevis lönsamma svenska marknaden sätter det givetvis ytterligare press på avräkningspriset.
Det inser däremot Uppdrag gransknings reportrar. På chatten efter programmet avråder reportrarna Sven Bergman och Joachim Dyfvermark bestämt från bojkott:
"Tänk på att det är just Arlas bönder (ägarna) som har det tuffast i mjölkkrisen", skriver de och manar TV-tittarna att framför allt välja svenskt och inte stirra sig blinda på lägsta priset på mjölk och ost.
Helt rätt. Men samtidigt går 27 procent av den svenska mjölkråvaran ut på världsmarknaden som pulver. Och globaliseringen lär vi inte kunna stoppa. Det som krävs nu är så likvärdiga konkurrensvillkor som möjligt, annars riskerar mjölkbranschen att följa i tekoindustrins och varvsnäringens spår.
Det är därför glädjande att likvärdiga villkor och ett förenklat regelverk finns med bland punkterna i den handlingsplan som landsbygdsministern och branschen enats kring. Nu gäller det bara att detta snarast möjligt omsätts i praktisk politik.