Att få till ett möte med Bo Algers de sista skälvande veckorna innan han går i pension är inte det lättaste. Inte nog med att han har tappat sin kalender, han är också ständigt uppbokad.
Till slut ses vi på T-Centralen i Stockholm och åker tåg tillsammans till Uppsala, dit Bo Algers ska på styrelsemöte med Krav. Ett engagemang han har sedan nästan tre år tillbaka.
– Jag känner en stark sympati för den ekologiska rörelsen och sedan tycker jag att jag har något att bidra med när det gäller djurvälfärdsfrågan.
Satte knorr på EU-valet
Det är också djurvälfärden som har placerat Bo Algers, professor i husdjurshygien vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara, överst på Land Lantbruks 50-lista.
Redan under 2013 publicerades hans skarpt formulerade debattartiklar på temat i riksmedierna. När ett öppet brev till de stora livsmedelskedjorna publicerades i Land Lantbruk i februari blev det en del i en kedja som ledde till att grisknorrarna blev en viktig faktor i EU-valet.
Många var de politiker som ville fotograferas med en griskulting och berätta hur de kämpade för deras knorrar och djurvälfärd. Lite lustigt, tyckte Bo Algers, som fått varierad kvalitet på svaren när han tidigare frågat partierna om hur de agerat i frågan.
– Så det var lite överraskande att alla var så engagerade vid valet. Det visar att politiker är väldigt opinionskänsliga – och det är inget fel i det. Därför är det så viktigt att driva opinion, säger han.
undefined
– Nej. Det är för mycket snack och för lite verkstad. Det är roligt att se att det rör sig, men det är en lång bit kvar.
undefined
– Som helhet är vi väldigt bra. Men det handlar om en normalfördelningskurva. Några är väldigt bra, några lever inte upp till kraven. Är det någon svans som ska knipsas av är det svansen av få dåliga bönder som inte lever upp till våra ambitioner i Sverige, säger Bo Algers och fortsätter:
– Samtidigt är det viktigt för dem som är riktigt bra att de kan tjäna pengar på det. Det gör de inte i dag och det måste vi ha system för.
"Har hål i huvudet"
undefined
– Där vill jag använda starka ord. Det är hål i huvudet. Om vi använder EUs regelverk har vi fortfarande konkurrensen från Danmark och Tyskland som inte lever upp till reglerna och som har lägre kostnader tack vare mildare klimat och lägre löner.
I så fall skulle även Sverige behöva bryta mot regelverket, menar Bo Algers, men där träder moralen in i bilden.
– Djur ska ha ett anständigt liv. Vi får inte hålla djur på ett sätt så att de far illa. Vi får aldrig tappa det perspektivet.
Argumentet att folk inte har råd att köpa ett dyrare kött, ger han heller inte mycket för. Bo Algers liknar köttet i dag vid potatisen förr. Kött ingår numera i varenda måltid och på varenda smörgås.
– Och potatis äter vi tunt skivad och väl kryddad framför TVn och betalar ett fantastiskt kilopris. Och så säger folk att de inte har råd med dyrare kött. Snicksnack – det har de visst.
Även på EU-nivå är Bo Algers engagerad i djurens välfärd. Han har suttit i ett antal expert- och arbetsgrupper inom veterinärmyndigheten EFSA, har kontakt med parlamentarikerna och handleder en doktorand som granskar de europeiska politikernas agerande i grisfrågan.
Intressant att notera, tycker Bo Algers, är att de folkvalda parlamentarikerna vill gå hårdare fram för att implementera EUs grisdirektiv, än politikerna i kommissionen.
– Det står mellan grisindustrin i Europa och våra folkvalda parlamentariker. Där tycker jag att det är givet att parlamentet ska ha stöd i sina ambitioner, säger Bo Algers som vill att Sverige sätter hårdare press på kommissionen.
– Att det blev ett grissvansval i Sverige, det vet man i EU. Så det är viktigt att medborgarna vet att det vi gör, det ser man i EU. Det handlar om att lägga glödande kol på kommissionens huvud.
Sedan har blivit nu
I dag, fredag, är det Bo Algers sista arbetsdag vid SLU i Skara. Efter årsskiftet blir han pensionär och professor emeritus, med särskilt fokus på de personliga intressena familj, måleri och bilar.
Men den makthavare som tror att hen nu slipper Bo Algers hårda tumme i ögat tror dock fel.
Däremot vill husdjursprofessorn gärna lämna plats för nya förmågor i det dagliga arbetet.
– Jag har så många duktiga medarbetare som måste få stå längst fram. För egen del har jag sagt i 40 år att sedan ska jag göra det och det. Och jag har insett att sen, det är nu.