Marknaden för gäss är kort och intensiv. Gåsen äts på Mårtensafton samt helgerna före och efter. Sedan är det stopp.
– Det är en perfekt fågel för extensiv uppfödning. De kläcks på våren, skolas in för att gå på gräs och sedan går de ute och betar fram till slakt. Men det är mycket jobb och passning och kräver att man håller koll, man ska intresse för uppfödningen, säger Björn Olsson som föder upp runt 70 procent av alla svenska gäss.
På markerna runt Berchshill håller han över 15 000 gäss som slaktas under hösten. Hälften av gässlingarna kläcks på gården utanför Munka-Ljungby, resten köps på en gård i Blekinge. De två gårdarna och ytterligare någon står för hela den svenska uppfödningen av gäss.
– Det skulle vara bra om det fanns några fler uppfödare, det skulle öka intresset för den svenska gåsen och kunna ta marknad från importen, säger Björn Olsson när han står utanför elstängslet och tittar på några av de tusentals gäss som ivrigt pratande och tjattrande rör sig i ett av hans majsfält. En gås sträcker ivrigt på halsen och drar ner en majskolv, andra sliter i blad och stänglar. Delar av fältet är betat ner till jordskorpan.
– De äter allt. De börjar med kolven och rensar den, sedan tar de resten.
På andra sidan vägen går en ännu större flock och betar gräs, också de bakom elstängsel. Gräs, majs och spannmål utgör mesta foderstaten i en uppfödning som har några stora hot.
Ett är salmonella som är svårt att skydda sig emot. Björn Olsson önskar att de svenska salmonellareglerna var lite mjukare för tamfåglar som går ute och betar. Att inte hela flockar ska avlivas bara för ett enda prov visar på salmonella. Det andra är vilda djur.
– Mården tog 700 treveckors gässlingar förra året, 170 dödades på en enda natt, säger han och visar bilder ur mobiltelefonen på en gårdsplan full med döda små dunbollar. Mård och räv är förklaringen till de låga, täta elstängslen kring varje gåsflock.
Björn Olsson började som gåsuppfödare 19 år gammal i stället för att följa i pappans fotstår och föda upp grisar och köttdjur. I år fyller företaget 20 år och har sedan han byggde eget slakteri 2006 ökat omsättningen från 3 till 20 miljoner kronor. Förutom gäss föder han upp ankor, kalkoner, ungtuppar och majskycklingar. Just nu står kalkonerna på tillväxt i ett av stallen för vara slaktfärdiga till jul.
– Det är gässen som är nummer ett. De är inte så hårt avlade, har kvar lite av det vilda i sig och är klart smartast av alla tamfåglar. De är väldigt roliga att arbeta med och har det godaste köttet. Det är dyr mat, men fantastisk.
Björn Olsson sätter ett pris som täcker kostnaderna och ger en viss lönsamhet.
– Säger marknaden nej till det pris jag vill ha lägger jag av. Det går inte att driva detta vidare utan rimlig lön. Ett annat villkor är att jag kan sälja allt jag producerar. Efter Mårten måste lagren vara tomma, annars håller inte kalkylen. Men det brukar inte vara något problem.
Köparna är stora grossister och efter att ha valts ut som leverantör av anka till Årets kock och sålt majskycklingar till prinsessan Leonores dopmiddag har intresset för de skånska tamfåglarna ökat.
– Det har blivit drag efter våra produkter. Jag märker också att fler vill komma hit och köpa gås. Jag tror det har blivit en större marknad för svenskt.
Importen kan han inte konkurrera med. Möjligheten att bota salmonella med antibiotika, tvångsmatning för att producera gåslever och plockning av dun är avigsidor av storskalig uppfödning i flera EU-länder, menar Björn Olsson.
– Det är ingen trevlig uppfödning och vi varken kan eller vill konkurrera med den.
Enligt Björn Olsson gjorde den så kallade "dunskandalen" 2009 att levandeplockning av dun tillfälligt fick ett stopp, inte mycket mer. Men intresset för fjädrar från slaktade fåglar har plötsligt ökat.
– Tidigare fick vi slänga alla fjädrar, nu går de på export. Men det bästa för svensk uppfödning var om det ställdes krav även på importen. Då skulle vi få helt andra möjligheter att konkurrera.